Kön

Nu är jag i vecka 11. Det är tydlgen nu som det bestäms om Älvis är en han eller en hon. Spännande.
För övrigt så har Älvis precis i julhelgen begåvats med fyra fastrar och 8 (!!) kusiner. En kusin är dock under uppbyggnad och väntas i början av Januari. Hon skall heta Holly. Kul för Älvis att få en jämnårig kusin. Sedan vet man ju aldrig hur det blir, om det blir fler kusiner så småningom men troligen ingen mer under 2009. Eller?

Med morsan i fråga är det ganska prima. Mat varannan timme och lite småsliten av arbete. Sover som en stock om nätterna men har etablerat rutin med kisspaus 05.45 varje morgon. Är väl lika bra att vänja sig vid nattliga vandringar. Än så länge finns det iallafall inga ondskefulla legobitar att trampa på. Bara hundens pipleksak, men den drabbar ju ingen vaken ;-)

Nej, lite Cashewnötter på detta såär blodsockret back on track!

v:9 +4

Jag lovade ju att ni skulle få en bild.
Här är den. Lite lätt "jämfet" Fast, tro mig, jag vet att det finns en liten där inne...
Lite coolt är det allt, eller hur? Lilla jag, morsa!

Hur skall detta gå?

Skorpa.

Veteskorpor med vatten serverade till första gryningsljuset i litet mintgrönt badrum! Jag kan nästan tro att det är min nya favoriträtt. (För äter jag det inte så ....ja...då har jag ett graviditetssymtom som ett brev på posten efter att ha varit uppe å rört mig i en halvtimme.)

Hett tips alltså till alla preggon där ute.
Det är roligt att vara gravid!

På lördag utlovas magbild. Nej, det syns inte än men man skall väl börja innan det syns? Förrästen går jag även in i vecka tio då. Kanske värt att fira?

Morfar

Älvis har nu en morfar.
På andra sidan Atlanten för tillfället, men ändå en mycket glad morfar.

Vi var ju hemma och skapade en mormor förrförra helgen och sade strängt att hon inte fick skvallra till morfar to bee. Jag bad henne dock att hon skulle be honom ringa mig när han hade tid och när han trodde jag var vaken. USA, tidsomställning...ni hajjar? Första gången han ringde var det mitt i natten. Jag svarade inte, jag sov. Andra gången han ringde jobbade jag och hade inte mobilen med. Tredje gången han ringde svarade den bedårande barnafadern varpå morfar to bee frågade om han visste något om en hemlighet. Han nekade blankt eftersom han vet att jag vill berätta själv.

Så i går vid tiorycket ringer telefonen och jag vet med ens att det är min gode far. Han är sprickfärdig av nyfikenhet och blir glad i rösten när jag får berätta min hemlighet. Han sa att han anat det...Undrar om morbror to bee har skvallrat lite i förskott?

Anyway!
Älvis har nu världens bästa mormor och morfar. Känns bra att jag iallafall lyckas ge henom det.
Kan ju kanske vara en tröst när h*n sitter där med potatisnäsa, långa tår och råttfärgat hår. Dessa saker ingår tyvärr i min genpool, också. Charmigt? Joru...

"Jamen, var inte ledsen, du har ju iallafall världens bästa mormor och morfar!" Det skall jag komma ihåg att säga då, då blir h*n nog gladare. Det skulle iallafall jag bli. Typ.


Morfar - Check!

Action?

Alltså, jag borde väl egentligen inte klaga, men när kommer egentligen de där symtomen? Jag har två: Ömma mjölkmaskiner och åksjuka (som jag för övrigt tror beror på blodsockerfall och inte på Älvis) Sedan undrar jag litegrann hur jag skall kunna hålla mig från alla underbara barnkläder tills jag bestämmer mig för att jag får börja hamstra lite. Dagens I-landsproblem kan kanske tyckas.

Sedan är det det där med action i maggropen. Kan inte Älvis bara börja sprattla litegranna så jag vet att h*n mår bra därinne, lite som morsesignaler. Det skall bli skönt den dag h*n kan skicka sms, så jag kan få solklara besked på att han faktiskt lever...denna oro.

Det var allt för nu...

Mormor

Älvis har en mormor nu.
Oh, just det! H*n har ett arbetsnamn: Älvis. Det är den bedårande barnafadern som döpt honom.

I helgen var vi i mina hemtrakter och hade laddat för att berätta för mormor to bee. Hon fick ett paket med en stickbeskrivning och garnnystan till en babytröja. Hon vart rörd och glad. Väldigt glad. Så glad som en mormor ska bli.
Avslöjade även för äldsta barndomskompisen med sambo och de vart också glada.
Varför går jag och tror att folk skall bli ledsna? Varför är jag förvånad? Måste vara hormoner...

Älvis är iallafall 7 mm lång nu och håller som bäst på att utveckla en överläpp. Han håller även på med att få armar och ben samt en hjärna. Ganska vesäntliga ting händer just nu alltså. Utan vecka åtta....ingen hjärna. Tuffluck! Tur att vecka åtta finns.

Morsan då? Ja, hon mår prima så länge hon äter varannan timme. Väääldigt gott med apelsiner, fast apelsiner brukar ju vara goda så här års så....ja, jag vill inte kalla det craving riktigt än.

Jag har nog fortfarade inte riktigt fattat att jag har en Älvis där inne. Tror att det kommer i samma takt som tjockisheten och vi har ju inte direkt bråttom.

Morbror

I går berättade vi för den blivande morbrorn. Det gick till så här:

Jag köpte en bulle på ica. Vi gjorde tacos med varma skal och jag smugglade in bullen i ugnen precis när de var klara, sedan bad jag min bror att ta fram tacoskalen. Följande dialog hörs:

Bror: Men! Varför ligger det en bulle i ugnen?
Jag: Fniss, fniss...
Bror: Men sluta, vad gör den här?
Jag: Tihi tihi, jaaadu....
Bror: Äh!
Blivande barnfadern: Men du ser väl vad det är? Vad är det?
Bror: En bulle...
Blivande barnafadern: Å var ligger bullen?
Bror: I ugnen....Aha! ÄR DET SANT!? Vad är det för datum....inte första april? Luras ni blir jag arg. Mamma lurade mig med detta en gång...ÄR DET SANT!!?!
Jag och Blivande barnafadern: Ja, du skall bli morbror i Juli.
Bror: Wow

*kramkalas*

Så gick det till när morbrorn fick veta att han skulle bli morbror.

Åksjuk?

Ok, jag hänger på ett forum för folk som skall ha kotte i Juli, där har flickorna berättat om hur de mår illa osv. Jag har då inte kunnat erinra mig att jag någonsin mått illa under dessa 7 veckor.
FÖRRÄN NU!
Jag vaknade i morse och var åksjuk, och då skall ni veta att vi inte ens har funderat på att köpa vattensäng.
Jag hetsåt en banan. Hetsåt!

Nu skall jag för övrigt gå till forumet och ta tillbaka mitt skryt om att jag minsann inte mår illa.


Det hade räckt med stora bröst....tacksåmycket!