Shit!

OK, vi var ju hos barnmorske Boel. Allt var bra men hon sa att jag kunde börja äta järntabletter i förebyggande syfte varannan dag om jag ville för att aldrig komma ner till låga järnvärden och för att slippa ta järntabletter varje dag. Eftersom man kunde få kraftigare biverkningar då.
Jag är ju en sådan duktig patient som lyder vad personer i vita rockar säger till mig, Speciellt när det kommer till Älvis, har jag märkt.

Anyway.
DET ÄR STOPP NU!
En biverkning såklart! Jag är drabbad.
Stenhård i magen. Otrevligt.
Hur den skulle te sig som kraftigare vill jag inte ens fundera på...

Tips mottages tacksamt för jag vägrar sluta tugga järntabletter, som för övrigt har formen och storleken likt anabola steroider. (tror jag?)

Om det inte vore för att jag måste kissa stup i kvarten så skulle vi spara en del toapapper, onekligen.

Så, här är inget privat....tydligen.

100 cm

Nu är jag en meter tjock!
Startade på 84 futtiga centimeter men nu har man blivit en rejäl kvinna :)
Kommer antagligen inte alls vara samma ljud i skällan vid den här tiden 2010, om jag har samma magmått då. Påminn mig gärna...
Hursom så känns det ju bra att jag inte bara inbillar mig att magen växer utan att det faktiskt går att mäta framåtstegen.

1 meter tjock alltså. En tiondel av det är Älvis för h*n är nämligen denna vecka 10 cm mellan huvud och rumpa, som en grapefrukt.

Som en liten bisak så har jag även varit gravid i 102 dagar. Väldigt duktigt av mig. Heja Älvis!

Gravid - check!

Nu börjar jag nog äntligen fatta vad det är som sker därinne. Jag skall bli världens bästa morsa för en liten knodd. Den bedårande barnafadern skall bli den bästa pappan.

Magen växer nu så att det nästan märks från dag till dag....typ iallafall.
Mina jobbskjortor går snart inte att knäppa och de gröna äpplena från ica smakar himmelskt.

Livet leker! v 14+3 it is!

Nu skall ryggen få vila...

Morsan är en singstar

Ni vet när man sjunger i kör, eller för sig själv för den delen, så har man otrolig nytta av sitt stöd, det som sitter i magens muskler.
Ni vet när man är gravid så flyttar sig magmusklerna allteftersom vilket gör att stödet inte blir så stöttande.

Detta gó vänner är väldigt bra att skylla på när man förlorar i singstar. Väldigt praktiskt.
På min födelsedag fick jag ett singstar av min sambo. Så här kan det se ut när man sjunger "Mamma Mia" tillsammans med en 15 veckors mage. utan stöd. Hur det låter tänker jag för allt i världen inte plåga er med.

En glad nyhet. Den bedårande barnafadern blev morbror för nionde gången i går. En liten Holly. Detta betyder att Älvis har en jämnårig kusin när han själv behagar titta ut. Grattis Linda och Thomas!

Skumtomte

Alltså....min hjärna? Hallå?? Den har blivit förvandlad till en trögflytande deg. Som en smält skumtomte. Jag är totalt seg och vet inget alls, minns inget, kan inte räkna ut saker och ting (tex. hur många smörgåstårtor jag skall göra till si och så många personer eller hur många deciliter det skall vara till en dubbel sats snoddasrutor). Basic kunskap egentligen och saker som jag verkligen inte borde ha problem med. Men joråsåatt! Har ibland inte en enda sammankopplad logisk tanke i mitt huvud. Är det så att mattegenen (den lilla jag har fått och vårdat ömt) i och med Älvis, helt har gått i pension?

Blir man dum av att vara på tjocken eller är det, helt tragiskt i så fall, så att det tog 26 år för mig att inse att jag är en aning trög?

Som en topp på coccosbollen så är jag tät i näsan.

Hittegodsterminalen?

Ok, seriously!
Är det meningen att man skall tappa närminnet och all förmåga att hålla i salladshuvuden när man är på tjocken? I så fall vet jag med bestämdhet att jag verkligen till 100% är på tjocken. Inga tvivel.

I går jonglerade jag med sallad inte mindre än 6 gånger på jobbet och glömde en hel drös med saker....som jag i nuläget åter har glömt.

Sedan är det det där med flåset. Jag är en varelse med bra kondition i vanliga fall, jag vill tro att jag har lite bättre än genomsnittet, iallafall en vecka före stundande tjejmil. MEN NU! Jiiises! Jag fick småspringa till bussen en morgon här i veckan och var fortfarande lite andfådd när bussen kört fyra stationer...

Så, jag har hittills tappat:
- Konditionen
- Närminnet
- Ett gäng isbergssalladshuvuden.

Var skall detta sluta?
Skulle någon kunna ge mig numret till hittegodsterminalen för gravida?
Jag behöver verkligen mitt minne och min kondis.

Revben och mammabrallor.

Kl 20 nånting varje kväll blir jag öm i mina revben. Jag har funderat på om det kunde vara träningsvärk efter något jag gjort men jag har inte direkt överansträngt mina lemmar de senaste veckorna. I går kväll läser jag på AlltFörFöräldrar att det är ett gravidsymtom!?
Hurihelafriden!
Älvis är stor som en persika och h*n påverkar redan mina revben! Hur stor plats måste min kropp överlämna till henom. Kommer det vara så att jag eventuellt får upp mina lungor i öronen?

En annan sak är att mina brallor börjar bli lite....obekväma. JAg är alltså på jakt efter snyggmammabrallor som jag kan ha på jobbet och hemma. De får gärna vara vida i passformen och i storlek 42. Give it to me! Eller säg åtminstone var jag kan få tag i ett par. Kommer väl sluta med att jag kryper till jobbet i mjukbrallor...inte vidare chict!

Besök 1.

I går morse var det Svartbäckens Vårdcentral som hägrade i gryningsljuset. VEM bokade in oss kl 07.15? VEM? Jo, jag. Lite osmidigt såhär i efterhand men....jag slapp iallafall gå och oroa mig hela dagen.

Anyway...

Barnmorskan Boel var kanon. Supertrevlig och lättsam. Liten släng av min mamma hade hon nog. Lugn och stillsam. Inga galenskaper eller stresssymtom där inte. Hon skickade med oss ett lass broschyrer och slussade oss vidare på ultraljud i vecka 18. Snällt.
Det kommer att bli bra detta!

Outa

På måndag skall vi ju till Boel. BarnmorskeBoel. Betyder det att om hon säger att allt ser bra ut så kan jag säga till vem som helst att jag är på tjocken?

Känns som att när det gått en hel tredjedel av garviditeten så borde det vara safe? Allt som händer efter v. 12 får bära eller brista. Helst får det naturligtvis bära ändra fram till Juli men jag menar att det liksom kanske inte var meningen. Att det i så fall går flera tåg....om det av någon outgrundlig anledning skulle brista

Mäh! Fröken Negativ. Peppar peppar...

Så, nu ser vi detta som livets största utmaning och sedan tar vi oss an den med kärlek och iver.
Håll i hatten!
Här skall ploppas Älvis om sex månader!
Sådeså.

Tjockare

91 cm mäter den lilla magen nu. Har väl dragit iväg två centimeter sedan sist. Än syns inget.

I går fick jag en tröttchock. Var på stan med den bedårande barnafadern och morbror to bee och efter det var jag tvungen att gå hem och däcka. Såg Jönssonligan tillsammans med lurvet och efter det blev jag serverad mat. Sedan var tröttheten borta och Älvis och jag rockade på Monopol. H*n har nog anlag för att bli ett finansgeni en vacker dag.

Nu är det nog dags att gå och göra nytta...

Kiwi

Jaha, då var snart vecka 11 avklarad och man går in i sista skälvande veckan av den "period som det är störst risk att få missfall i". Är nog inte ett dugg orolig för det faktiskt. Detta känns kanon!

Sedan att Älvisen nu är stor som en kiwi och har naglar är ju bara plus i kanten.

På måndag skall vi till barnmorskan, hon heter något så barnmorskt som Boel. Kul. Får väl se vad hon kommer att ha för sig. Säkert ta blodprover och säga åt mig att äta rätt och sova och lyssna på min kropp. Vid närmare eftertanke kanske jag inte behöver gå dit? Fast det kan ju hända att hon har något världsomvälvande att säga om Älvis redan nu, som tex: "Eftersom du redan är ganska tjock så vet jag med säkerhet att det är två därinne" Något sådant vill man ju för allt i världen inte missa. Lika bra att pallra sig dit.

Rapport efter måndag.