The IronLady och hennes cirkusartist.

Idag var det dags för Boel igen. Söta Boel.
Jag var ditkommenderad med ett urinprov i högsta hugg, gud vad mycket lättare det vore med snopp!
Hon mätte och kollade blodtrycket och både Älvis och jag verkar må bra. Sedan kom det där Urinprovet. Det visade +2, det var tydligen inte alls bra. Då fick man ta blodprov. Då visade det hela 6,6 och det var tydligen normaaalt. Tur, måste ha varit bullarna i går eftermiddag som spökade i röret...
Hon kollade även mitt HB: 30, förra gången var det 25 så jag har höjt mig sedan sist. Bra skit de där järntabletterna!
Vad beträffar Älvis så har han lagt sig i utgångsläge, fortfarande rörlig men på väg neråt. I tio veckor skall han ligga med skallen ner i mitt bäcken innan han kommer ut. Kanske blir det längre...
Tänk, huvudet ner i tio veckor, vi som redan ställt fötterna på jorden skulle inte ens klara en dag. Rätt fantastiskt. Jag fick även känna på hans lilla huvud. Väldigt litet men jag kände att där fanns potential. Helt klart. Gulligt. Min unge! Vårat Kidd!

Föräldragrupp igen,

Jaha, så har man varit på föräldrautbildningen igen då. Vi var ju på förlossningen förra veckan och nu var vi tillbaka på det vanliga placet.
Ämnet för dagen var smärtlindring. Fina grejjer.
På förlossningen testade vi syrgas - jag kände inget alls.
Här snackades det epidural, TNS-apparat, akupunktur, sterila kvaddlar och den kära lustgasen.

Det som är svårt för oss som föder för första gången är ju att vi inte har en aning om hur det känns utan bedövning. Vi har inte en aning om något egentligen. Därför sa våran Lena att vi inte skulle vara tvärsäkra på om vi ville eller inte ville ha bedövning. Dels eftersom vi hanterar smärta så olika och naturligtvis eftersom vi inte har en aning om hur det kommer att fortlöpa. Jag håller nog med. Hon tipsade om en dialog med förlösande barnmorska eftersom de ofta kan tipsa om vad som är bäst just då. Låter ju förnuftigt.

Sedan pratade vi om komplikationer, kejsarsnitt av olika former och sugklockor. Vad beträffar klockorna så sa Lena att den Bedårande Barnafadern gärna skulle låta bli att titta när de drog ut barnet med klockan. Älvis har ju dock en väldigt nyfiken Bedårande Barnafader så jag gissar att han kanske inte kommer följa det rådet om det blir aktuellt. Han får väl skylla sig själv :) Jag tänker inte titta!

Jag känner mig, efter kursens omgångar av förlossnngssnack, om möjligt ännu lugnare för vad om komma skall och känner att jag nog kan lita på att min kropp klarar av det.

Vi har ju trots allt fött rätt många barn under historien, med rätt mycket mindre finesser och kunskaper än vad som finns nu.

Besök med utdelning.

Vi har haft besök i helgen av vänner från Skåne. En livfull tvååring och hennes föräldrar. Trevligt.
Älvis fick presenter. Han har dock av förklarliga själ ännu inte tackat personligen men sakerna var så fina att de förtjänar lite uppmärksamhet här på bloggen.

En bild får ni:

Nallen är helt bedårande! Den kommer från Sebra - interior for kids Hejja Danmark!
Bodyn är också underbart gullig med bondgårdsdjur som samsas på en äng.

Älvis kommer bli en snygging!

Själva shoppade vi en filt med bin på och en lurvig omlottröja. Det börjar arta sig för garderoben.

Tur att...

...jag har någon form av självdisciplin annars hade jag nog legat på sidan med en kudde under magen heeeela långa dagen. Idag är en tröttdag. En sådan där dag som bara känns: Uff!

Men, nu råkar jag besitta en helsikes massa disciplin, och sedan vill man ju inte betraktas som lat så därför har jag skurat golven och bakat kakor. Nu skall jag även gå en långpromenad med byrackan sedan får vi se om jag kan lata mig i badkaret ett tag. Med gott samvete. Har ni tur kanske ni får en magbild senare men då skall ni ha rejält med tur.

Min kropp känns som jag vore hundra år!
Skall man inte sprudla och glänsa när man är på tjocken?

Förlossningsvisning.

I går var det visning av förlossningen på Akademiska.
Där har jag aldrig varit, av förklarliga skäl.

Så här skall man göra när man väl kommer dit:

- Ring på klockan utanför dörren, de kollar då i en kamera att det verkligen är ett preggo som står därute och släpper troligtvis in dig.

- Du får komma in och sitta i en grön soffa från 80-talet tills någon hämtar in dig, Hur lång tid det tar vet ingen för det glömde jag fråga.

- Sedan blir man inslussad i ett rum som luktar så sterilt att vem som helst blir lite nervös. Där kollar de värkar och lite hjärtljud och annat mysigt. Där finns en CTGapparat och en sällan använd gynstol. Sa jag att det luktar sjukhus x100 där inne?

- Därefter får man komma in på en förlossningssal där allt det "roliga" sker. Där fanns pilatesbollar och olika pallar, man kan även få bada bubbelbadkar(förutsatt att man inte har en infektion eller att vattnet har gått...) i ett annat rum eller få akupunktur. Här inne finns även syrgasen och fri tillgång till Sveriges Radio.

- Syrgasen, ja, det var väl det man förväntade sig att man skulle få testa där på förlossningen, svårt att testa andra saker. Det fick vi. Alla fick andas fyra gånger i masken. Alla kände sig lite påverkade av det hela. Alla utom jag!! Jag kände ingenting. Nu var det väl så att det inte var så stark gas i masken, men ändå. När jag ligger där på riktigt skall jag be att de gasar på. Annars kommer jag gå genom livet med övertygelsen att det hela är psykiskt, placebo. Japp, så får det bli.

- Sedan visade hon hur sängen kunde ställas in i olika vinklar och vrår. Det kändes dock som att det var mest bra för den Bedårande Barnafadern att veta. Jag tänker inte lägga energi på att höja och sänka sängen. Jag har nog annat för mig.

- Sedan berättade hon var man hamnar efteråt, om allt är normaaaalt, då hamnar man på BB. Där finns allt, men man får ta med sig vad man vill...
Det man skall ha med som inte finns är kläder till barn och mamma att ta på när de skall lämna BB. Sedan är det väldigt bra att ha med ID och journal också. Det blir kanske tråkig stämning annars...Tur jag har ett ID-kort som jag ser död ut på.
Den Bedårande barnafadern skall ta med en matlåda med namn på för han får ingen mat.

Det var väl det hela...
Kort och koncist och informativt.

Tredje dejten med Boel

Så var morgonens besök avklarat.

Summa summarum.
Inga blodprov togs, troligen för att jag hade så bra värden sist...
Vi pratade lite om den smärta jag känt i nedre delen av magen några gånger när jag fått för mig att prestera och gå snabbt. Troligen början till sammandragningar. Så länge det går över när jag lugnar ner mig så är det fullt normaaalt (Ok, jag skall sluta nu ;))
Sedan lyssnade hon på älvis med apparaten. 145 hjärtslag per minut, förra gången var det 165.
Hon mätte magen och det var som det skulle. Han växer. Lite snabbare än kurvan, men det göööör inget.
Hon tog även mitt blodtryck. Det hade höjt sig så det skall vi hålla lite koll på. Det får höja sig (Snällt!) men det får inte rusa i väg alldeles. Så på grund av det skall jag ta med ett urinprov nästa gång. Fullt logiskt. Alla vet väl att blod och urin hör samman....undrar varför jag inte frågade varför de ville ha ett urinprov? Får ta det nästa gång...eller så frågar jag mamma...

Så, det var det. Nu skall jag gå till Anna och äta bullar för det är jag värd. Typ.

Föräldraträff 2.

I går var vi på träff igen.

Denna gång handlade det om en underbar uppfinning som kallas bäcken.
Ser ut så här:

Fint va? Genom hålet i mitten skall man lyckas trycka fram en unge. Helst en Älvis. Det pratade vi om hela passet i går. Gick igenom hela förlossningen med sammandragningar, värkar, vattenavgång, sjukhusåkande och uttryckande.

Det som fascinerar mig med denna lektion är att aaaallt är fullt normaaaaalt.
Lite frågor som vi ställde:

"Går alltid vattnet först?"
Svar: Nej, det är olika men hur som så är det fullt normaaaaalt.

"Om barnet kommer med en hand före, vad gör man då?"
Svar: Man löser det men det är fullt normaaaaalt.

"Om barnet inte snurrar ner som det skall i bäckenet hur löser man det?"
Svar: Det händer ganska ofta och det brukar den utbildade barnmorskan ta hand om, vanligt och fullt normaaaalt.

Sedan verkar det vara självklart att alla hinner in till sjukhuset där alla verktyg och all kompetens finns för vi nuddade inte ens vid ämnet: "om det går för fort, bara säger plopp". Nu vet jag i och för sig att det inte är vanligt för förstföderskor att det bara säger plopp...Men vad jag har hört så, om man som förstföderska skulle föda med ett plopp, så skulle det nog också betraktas som fullt normaaaaaalt.
Men nu skall det inte säga plopp. Jag och älvis har kommit överrens om att det skall ta alldlels lagom lång tid. Fullt normaaaaalt lång tid.

Sedan fick vi se en skräckfilm. Jo, sant. Den handlade om tre kvinnor som skulle föda varsitt barn. De talade om kraften i det hela och det fantastiska med det. Men jag måste säga att de inte såg särskilt roade ut när de stapplade omkring på skärmen.
Deras män var dock väldigt lugna och trygga. Undrar hur min Bedårande barnafader kommer att bete sig?

Han fick för övrigt lite uppgifter i går. Vad han skall hålla på med när jag trycker fram hans storvinst:

- Stötta sin kvinna!!
- Kolla när barnet kommer ut. (Här rynkade en del pappor på näsan men BM-Lena sa att nyfikenheten hos dem kommer att ta över, fullt normaaaaalt.)
- Ta bild på moderkakan, för den är ju så vacker....livets träd...hm
- Säga åt föderskan att hon skall le för det går lättare om man är positiv. Känner i detta nu att han kommer att få en rak höger om han ber mig att le...men vem vet kanske ligger jag där (eller hänger eller sitter eller kryper...) och flinar som ett fån när jag skall krysta i sann övertygelse om att det går lättare då. Man har ju hört talas om hjärntvätt. Kanske även händer att jag i efterhand kommer säga att det kändes fullt normaaaalt.

Jag tycker nog att det var ett bra informativt pass om hur en förlossning kan gå till. Sedan skall man ju inte klappa samman om man inte lyckas le under krystvärken eller om fadern glömmer ta bild på moderkakan. För det är säkert också fullt normaaaalt.

På måndag skall vi på studiebesök på förlossningen...

IQ fiskmås?

I en artikel i Aftonbladet kan man läsa att mammor som har mått illa under sin graviditet ofta föder intelligenta barn.

Ni som följt min graviditetssaga, ja, det kan nog betraktas som saga för allt går så smidigt, pepparpeppar, vet att jag inte mått illa alls.

Crap!

Morsans slutsats: Sverige har ett bra skolsystem med dokumenterat bra specialpedagoger. Dessutom har han en utomordentligt intelligent Bedårande Barnafader. Detta skall nog gå vägen. Jag väljer att hoppas på DNA och den sociala kontext han skall leva i. Bra så.

Föräldraträff 1.

Tillfälle ett på föräldraträffen är avklarad.
Vi fick Uppsalas mest erfarna barnmorska som handledare, 42 år i delivery-branchen hade hon. Kändes bra.

Vi var nio par som var med, ganska många. De flesta skall ha barn i Juli.

Ämnet för dagen var förlossning. Vi separerades i två grupper - De gravida och Befruktarna. Eller föderskorna och de stöttande?
Sedan fick vi lista i respektive grupp vilka egenskaper en bra förlossning skulle ha. Allt vi kunde komma på. Bra med lite brainstorm.

Här är några egenskaper som en bra förlossning skall ha:
- Lagom lång, veteran-BM sa att 10-12 timmar var att räkna som lagom.
- Mamman skall känna sig trygg.
- Smärtfri, fast här sa veteran-BM att det kunde vi glömma, det handlar bara om lindring. Typiskt min otur!
- Att information skall komma hela tiden om vad som sker "down under". Man vill liksom veta varför saker och ting händer. Tex. om man spyr av lustgasen eller om man spyr för att bäbis passerar ett visst ställe därnere.
- Man vill ha en erfaren BM, ingen student. Här sa dock veteran-BM att de nyutexade BM:orna ofta var bättre, noggrannare och trevligare att ha att göra med än de som hållt på längre. Men känner man att kemin spricker så har man rätt att byta även mitt under krystvärkarna. (Som om jag, den konflikträdda, skulle vilja säga det, nä, det får den bedårande barnafadern ta hand om isf.)
- Sedan ville alla ha ett friskt och välskapt barn också.

Efter den övningen var det inte så krystat tyst längre. Skönt.
Jag måste säga att det var en bra första gång. Ser fram emot nästa om en vecka, då skall vi prata om hur polokragen öppnar sig och hur bäbisen skall borra sig ner genom våra underliv.
Känns helt ok.

Åh, Jusst det, sedan har man tur om man får en manlig BM på förlossningen i Uppsala för han skall, enligt ryktet på stan, vara bäst. (Note to self: Ring och fråga efter hans schema)
Eller så kanske jag inte alls vill förlösas av en man....när jag tänker efter. Knivigt. Kön eller kunskap, vad skall man välja?

De galopperande gravidsymtomen.

Jag har ju muttrat lite över att jag inte har några större gravidsymtom.
Det skall jag inte muttra om mera.
Jag har fått det nu.

Ett.

Jag måste kissa efter jag rest mig upp och gärna efter jag satt mig ner.

När jag var liten sa man att om man sprang på toa för ofta kunde man få urinvägsinfektion, när jag blev lite äldre sa de att man kunde bli inkontinent av samma. Detta ledde till att jag blev en jäkel på att hålla mig. Sjukt bra, en hel dag var inte ovanligt. Det var någon som muttrade om att det heller inte var bra men jag minns ej varför...

Jag saknar min egenskap. Den var praktisk. Speciellt när man skulle gå på tretimmarspromenader med mysfika och litet lurv.

Får man tillbaka den när Älvis kommit ut eller måste man börja om från scratch?

Två.

Det där med att sova har heller aldrig varit något problem. Jag Älskar att sova.
Nu har det kommit in en faktor i systemet som tycker att jag inte skall få ligga på samma sätt hela natten utan helst skall flytta på mig varannan timme.
Innan har han bara sparkat lite löst, liksom buffat. Nu är det minnsann kickar som den värste thaiboxaren. Liiite svårt att nanna då...


Tre.

Ibland blir jag andfådd av att prata...Say no more.


Å andra sidan är jag rätt skonad så jag klagar inte så mycket i öppna sällskap eftersom jag tror att folk bara skall skaka på huvudet.

I kväll till exempel skall vi på föräldraträff och då tänker jag nog inte klaga...

Sommartider...

Tänkte komma med lite allmänna frågor som berör ett preggo så här i sommartider (hej, hej!)

- Får man bada i en insjö? Man skall ju inte äta insjöfisk...
- Hur grillat måste köttet vara för att räknas som genomstekt?
- Är halloumi ok?
- Finns det risk för allergi hos barnet om man överkonsumerar jordgubbar? (Vet att allergirisken är större om man äter många under amning, eller vet och vet, har hört...)
- Varför fungerar inte TBE-vaccinet på gravida? Vi behöver väl också skyddas...
- Är det sant det där med att gravida inte får myggbett? I så fall är nog inte jag gravid ;)
- Är det skadligt att utsätta kulan för solljus?

- Finns det något konkret som man skall akta sig för under de kommande månaderna....förutom att trilla i helvetesgapet då så klart...

Kommer nog ta med mig dessa frågor till barnmorske Boel nästa gång. Eventuellt kanske jag publicerar svaren.