Phu!

Ok, vem slog av termostaten i min kropp och lät den gå bananas?
Jag svettas som den värsta idrottsatlet! Kajsa B och jag är nog lite lika ändå...
Sitter här med avskruvade element och öppen balkongdörr och funderar ändå på att ta en dusch!
Visst har Älvis varit extra aktiv idag men, HERREGUD! Inte är det jag som är aktiv. Eller svettas jag för Älvis? Klurigt.

Det positiva är väl att jag verkar nära en aktiv liten krabat under mitt bröstben. Hoppas han är lika aktiv när han skall ut så det går fort och smärtfritt. fast itne för fort....Aldrig nöjd...
Ungen är inte ens kläckt och jag har redan presationskrav på stackarn. Vilken Morsa!

Dagens tips: Om du känner dig lite tveksam till förlossning, att det är något som du skall ta tag i ....lite senare. Youtube:a inte ordet "förlossning". Det gör en inte direkt mer positivt inställd. Snarare sugen på att lämna in återköpsblanketten.

Nakenfis?

Det här med kläder är ju roligt. Jo, men det är det. Speciellt till små. Jag har börjat botanisera i affärerna efter möjliga Älvisoutfits. Än så länge har han inte ett enda plagg som passar vid ankomsten. Bäbisar är ju rätt söta som nakenfisar...

I går fick jag dock för mig att jag skulle införskaffa någon form av palta till palten. Jag tänkte: Strumpor. Det borde vara relativt enkelt. Man köper helt enkelt den minsta storleken. Peace of cake.
HA!
Synd att Morsan hade bestämda åsikter om vad hon var ute efter eftersom varenda strumppar var antingen rosa eller blått eller med varierande mönster i desamma.
Ok, fanns väl vita och bruna också men...HUR KUL ÄR DET!?
Jag såg framför mig de perfekta små sockorna, de var lila i grunden, sedan fanns det små djur på. Typ får. Sådana hade de inte på Lindex.

Kanske dags att minska kraven? Eller be blivande mormor att sticka!

Sedan en fråga: Skall man köpa stl 50 eller skall man gå på 56 med en gång?
Är 56 jättemycket för stort om Älvis är 50 cm?

Den skall böjas i tid....

...den som skidåkare skall bli!
Denna vecka har vi tränat Älvis i att bli intresserad av skidåkning. Vi tog en fjälltripp till Säfsen och slappnade av några dagar. Han verkade vara med på noterna och nästa gång vi drar i väg kanske vi även låter honom känna lite på snön, ev. åka lite pulka...

Den Bedårande Barnafadern hade inte åkt längdskidor sedan han var liten och det var väl inte direkt nyligen som Morsan stod på ett par heller. Men, det verkade vara som att cykla. Tur! Lite pinsamt att rulla runt på plan mark med två pinnar på fötterna och en russell tjoandes runt huvudet. I mitt tillstånd är man ju inte direkt smidig. Jag klarade mig dock från sådana incidenter. Phu!

Sedan har vi upptäckt att Älvis ger blanka tusan i "bäbä vita lamm" och "blinka lilla stjärna". Han vill ha DANSBAND! Han rockade runt som en trådrulle när det spelades Sven-Ingvars gamla slagdänga "åh Kristina från Wilhelmina...." i reklampauserna vid tv-myset. Behöver jag säga att varken Den Bedårande Barnafadern eller Morsan är särskilt förtjusta i dansband? Kan det vara första trotset? Typiskt!


Sist men inte minst vill vi skicka en grattishälsning till blivande far-far Ulf på födelsedagen! Grattinerar!

Att sitta stilla...

...Är inget för gravida. Iallafall inte för det här preggot. Längre.
Mitt ryggslut verkar tycka illa om stillavarande och vill helst röra på sig.

Det blir liksom som en låsning i nedre delen av ryggen när jag till exempel får för mig att sitta mer än 45 minuter i soffan. Skumt. Oskönt.
Bra för byrackan dock för det blir ju lite mer promenader, lite trist att gå mellan hallen och vardagsrummet...

Häromdagen var det dock så illa att jag fick gå framåtböjd med små, små steg...då gav jag upp, tog vetekudden och dunade in. Sova verkar ju iallafall inte vara några problem. Om man rullar ur sängen när man skall upp dvs.

Håller jag på att förvandlas till en gammal tant?

Sedan har vi lite namn. Vääääldigt osäkert dock men...Älvis är väl ok? ;-)

Ludvig
Linus
Rasmus

Jag tror att jag gillar Ludvig mest men frågar du mig i kväll så är det säkert ett helt annat.
Klart är dock att det blir en Sundbergare.

Kollat runt.

Idag har vi varit runt till tre olika barnartikelsaffärer här i stan.
Vi måste ha en barnvagn och vi måste ha en bilbarnstol. Barnvagnen får gärna vara begagnad men bilbarnstol/babyskydd vill vi ha ett nytt.

Barnvagnar kan vi dock inte ett jota om så vi ville rulla lite, vagga lite och kanske fälla ihop och plocka isär lite.

De butiker vi besökte var:

Leklust
Babyland
Barnens Hus

Babyland och Barnens hus imponerade inte alls. Dyrt i förhållande och inte direkt god service.
Leklust däremot! De var kunniga, trevliga, visste skillnaden mellan vagn och vagn och hjälpte oss verkligen tillrätta med babyskydds grejjerna som vi egentligen inte vet något om. Mer än att man skall ha ett.
Vi har nog bestämt oss för att vi vill ha ett därifrån. Ett grönt, mysigt ett som man sätter fast i baksätet. Enkelt och bekvämt och vår bil hade till och med fästen för spektaklet. 1200:- ville de ha. Märke? Brio.
Vi skall kolla upp om man får hyra från Landstinget, annars slår vi till.
Den bedårande barnafadern var nöjd. Han ville nog köpa på stutts. Tur han har en bromskloss...

Sedan var det barnvagnar.
Jag vill att man skall kunna vagga lite med vagnen. Att det skall vara lite flex i den. Många vagnar är det inget flex alls i. Jag var förvånad för jag trodde att det inte var en finess man skulle leta efter. Jag blev förtjust i en Brio Happy. Lätt vagn med bra däck och massor av gung. Sjukt dyr dock, så skall vi ha en sådan får vi nog ta en rejäl koll på blocket. Jag lägger inte närmare 7-8000 på en vagn. Nä, det verkar korkat. Den är ju inte gjord av guld...

Nästa projekt är dock att åka till Täby och titta på Kronans vagn. Har den "gung" så blir det en sådan för de hade ett special offer. Då blir det en röd vagn. Fint.

Det är tur att vi är ute i god tid för här verkar man behöva machete. Det är verkligen en djungel.

Jag när en gourmand nedanför mitt bröstben.

En vanlig tio timmar lång arbetsdag är slut. Jag också. Mötte upp Bästa Evelina och Åsa på Dragon palace för lite frosseri i transfetter och sushi. Kan ju aldrig vara fel. Det var jag väl värd?

Det tyckte inte Älvis. Han (Fredrik, du kan vara lugn min goda mor har redan skvallrat för blivande morfar) verkar till och med straffa mig för det. För mitt skräpmatsintag. Fisigt!

Halsbränna är straffet tillsammans med gubbrapar from hell. Pfft!

Ingen mer sechuan-fläskfilé för det här preggot. Basta!!

För övrigt är hans nya hobby att steppa runt på min urinblåsa. Kul. Jag som trodde han skulle bli en lagspelare?
Fast jag kan ta det, för vid varje litet steppande steg så går en våg av värme genom mig. Tror att det kanske kallas kärlek? (Nej, jag kissar inte på mig, hallå, han är faktiskt bara 2o centimeter...typ ingen Bamsig Fred Astaire, tänk Blunder typ.)

Sing a song?

Jaha så var det halvtid!
Det betyder att Älvis sparkar så iallafall mamman blir glad eftersom hon är den enda som känner...sedan betyder det också att han kan höra ljud utifrån.

Min far deklarerade stolt att min mamma sjöng för både mig och min bror när vi var små. Eftersom vi är ganska välartade (haha!) så tänkte jag ge det en chans.

Men vad sjunger man?

Jag har en repertoar som går på repeat när ingen hör:

- Blinka lilla stjärna
- Bäbä vita lamm
- Prästens lilla kråka
- En kulen natt
- Du vet väl om att du är värdefull
- När kvällen den kommer...
- Brevet från Lillan
- I en sal på lasarettet.
- Diverse ABBA (SingStar)

Sedan blir det ju en del melodifestival och andra radiohits när jag jobbar.
Men vad sjunger man mer? Vad har jag missat?

Jag vet att jag hade massor av barnvisor i skallen för ett tag sedan men nu när jag behöver dem är de borta...
Hjälp! Ge kiddot lite gammal hederlig kultur!

Pansarvagna sig igenom tillvaron....

Jag jobbar på kafé, det ligger relativt centralt i Uppsala. Det händer att folk kommer för att fråga om vägen till olika saker. Det händer, inte ofta, men det händer, att jag kan svara. Så var fallet i går när en hemlös man kom och frågade efter Stadsmissionens tillhåll, även kallat "Grottan". Vi gick ut på vår trapp och jag började förklara. Precis när vi står där, mitt i ingången i och för sig, så känner jag hur någon bakifrån knuffar på mig, hårt. Jag vänder mig om och där ser jag en mamma med en barnvagn som står och kör på mig för att jag skall flytta mig.
Jag frågar mig således:

Såg jag döv ut på något sätt?
Var hon stum? Dum?
Har vi slutat kommunicera med varandra på ett hövligt sätt såsom att säga: "Ursäkta..."

Jag stod ju inte där mitt i ingången för att jag tyckte det var roligt eller för att hindra henne från att komma in. Jag hade gladeligen masat mig åt sidan men tyvärr är jag inte utrustad med ögon i nacken, jag har liksom knappt så jag klarar mig med de jag har i pannan....

Dock har jag mål i mun och vet att jag aldrig skulle "pansarvagna" mig fram med min barnvagn utan använda den lilla röst jag har. Blir jag stum får jag väl skaffa ringklocka.

Kille, kill....

Japps, just så känns det när Älvisen visar sina fotbollsanlag, måhända det blir korp-lag för h*n sparkar inte så hårt.
Det liksom kittlas från insidan. Oerhört frustrerande men alldeles underbart!
Kan det vara så att lagsportsgenen utvecklas i början av vecka 19?

Ville liksom bara dela med mig.

I övrigt? Jääääättehungrig hela tiden! Den som sa att gravida kvinnors magsäck krymper vet inte vad den snackar om. G.e. m.i.g. m.a.t! Vadsomhelst bara det är gott....

I går sög jag lite på en aluminium burk. Fick ett grymt sug efter aluminium. Kanske dags att skärpa till sig med järntabletterna? En colaburk dög dock bra för stunden. Luktar gott gör de också...

Ja, jag är knäpp, men Joel påstår att han älskar mig iallafall så jag lägger inte så stor vikt i det.

Dagens Lip.

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.

Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"

"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien."
Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.

Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.

Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.

Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."

Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.

Av: Emily Pearl Kingsley, 1987.

Hittade den hos Abbes pappa. Den handlar om att inte få det man förväntat sig utan få något annat, som tex ett barn med någon form av handikapp istället för det friska barn man hoppats på och sedan veta att acceptera det.
Jag tycker texten är otroligt passande och fin.
Grät stora hormontårar....

Man kan även sammanfatta det i ett ordspråk som min bror har inramat på sin köksvägg "Sörj ej det du saknar, utan gläds åt det du har" Den är broderad....min bror är 22.

Tänkvärt helt klart.

Gravidsymtom!!!!

Nu! Nu har jag ett! Ett riktigt. Ett gravidsymtom!! Jag märker inte av det själv mer än att jag får lite ont i halsen på morgonkvisten. Jag snarkar "som en timmerstock" och det hjälper inte att peta på mig eller klappa snällt på kinden. Nepp! Vill man ha tyst i sovrummet så får man ta i med hårdhandskarna. Sedan är det bara att hoppas att man kan somna om inom fem minuter annars rullar timmerstockarna över en igen. Kan inte vara lätt att vara bedårande barnafader. Fast vem vet? Kanske är det så här barnafäder skall förberedas för vaknätter? Naturen är allt bra finurlig!

Tjockchock!

...som Aftonbladet skulle ha skrivit i sin rubrik om de känt vad jag kände framför spegeln i går kväll. Jiiiises. Det finns en mage, även om Älvis inte är större än en halvliters ölburk, så är magen desto större. Inte jättestor så klart men JAG har aldrig varit så här tjock.
De där som skumpar över magen skall vi inte ens snacka om...de verkar växa i samma takt.

Att jag har valt knytkängor som vintervandrarskor känns inte ultimat. Det blir visst längre och längre till marken. Snart får den bedårande barnafadern rycka ut och knyta. Något skall han väl offra? Jusst nu ler han i mjugg varje gång jag flåsar på mig ett par skor. Flåsar på mig, jorå det är precis vad som sker...Uff!

Jag tycker att det vore bra om det var obligatoriskt för blivande förälder utan mage (Sambo i det här fallet) att också gå runt med några kilo extra runt höfterna. Då kanske man skulle få lite mer sympati och inte behöva titta med hundögon för en halvliter vaniljglass.... Vad tror ni?

Fast jag skall nog inte klaga för jag fick en fin duschkräm när den bedårande barnafadern kom från Norge och den doften känner jag när jag böjer mig ner och det är iallafall angenämt. ;)