Vin!

Oh! Nu skall jag gå å lägga mig i badet med ett glas vin!
Ett väldigt alkholfritt sådant, helt ok, lite saftaktigt kanske men heeelt ok. Smakar vin.
Till middagen blir det lika alkoholfri öl!
Det är ju ändå lördag!

Cheers!

Gräsänka.

Jorå, det har man varit i tre hela dagar.

Jag fnissade lite åt Cilla häromsistens när hon menade att hon inte kunde vara själv hemma och att hon trodde det berodde på knyttet i magen.

Nu flinar jag inte så mycket längre.

Sjukt jobbigt att komma hem till en tom lägenhet. Inga kramar, inget småprat, inget läsa i sängen tillsammans. INGENTING! Tomt...

Jag kan säga att det är tur att jag har haft hunden. Han har väl blivit halft ihjälgosad och säkert ännu mera bortskämd. Men, det är han värd.
(Utom när han reagerar på konstiga ljud utanför och springer till dörren med ett skall för att han tror att det är husse. Jag får ju genast för mig att det är någon som vill ta sig in men det är nog förhoppningsvis bara hormoner.)

I kväll kommer iallafall den bedårande barnafadern hem. Det blir en helledig helg tillsammans. Skönt. Skall nog ta och städa garderober.

Bilden.

Nu ni! Äntligen skall ni få en bild på underverket.
Varför jag inte har visat den tidigare? Elfel. Eller kabelfel, men det låter coolare med elfel.

Kunde jag skulle jag tapetsera med mina UL-bilder. Tur att den bedårande barnafadern har ett ord med i frågan och att vi bor i hyresrätt. Tänk er scenariot när vi skall flytta och visa lägenheten för nästa hyresgäst: "Ja, härinne har vi tapetserat med vårt barns UL-bild, extra starkt lim. Själv tycker jag att det blev ganska bra!" Sjukt. Skulle aldrig ta över en lägenhet efter mig själv i det skicket.

Sidospår.

Här är Älvis:

Fantastiskt!

Nu är Rutinultraljudet avklarat!

Morgonen startade med att jag fick för mig att det inte alls var en Älvis där inne. Jag yrade om att vi skulle ställa in tiden för det var säkert bara en stor....gasballong?
Tur man har en Bedårande barnafader.
Väl där var det HUR HÄFTIGT SOM HELST! Jag önskar mig en ultraljudsapparat. Då skulle mina kvällar vara räddade. Säkert!

Hursom...
Allt såg bra ut och vi vet nu vad det är för sort, att den har två armar, två ben och magsäck och hjärta som pickar likt en liten fiskmun. Den har allt. Även fostervatten och en liten moderkaka att leva på.

Moderkakan sitter dock i framväggen så det kan komma att dröja innan jag känner sparkar. Annars var allt som det skulle!

Tre bilder fick vi med oss hem. Skall eventuellt scanna in dem senare, om jag törs.

Jag säger inte vad det är för sort här eftersom morfar i fråga inte vill veta. Det var dock ingen tvivel om saken, knappt. Till och med den bedårande barnafadern utan erfarenhet av UL-bilder såg klart och tydligt.

Det bor verkligen en Älvis där inne. Svårt att fatta. Men nu finns det bildbevis!

Abort på grund av kön?

Nej, det känns för mig som förstagångare otänkbart.

Frågan är om de (Hon/han som gör ultraljudsundersökningen) efter den senaste tidens debatter om kvinnan i Eskilstuna som två (TVÅ!!) gånger har fått igenom abort endast av den anledning att hennes foster hade fel kön, överhuvudtaget kommer att vilja berätta för oss om det är en han eller hon på UL:et på fredag.

Om fosterdiagnostik tycker jag följande:
Bra om man vill ta reda på om ens kommande barn lider av någon sjukdom som finns inom släkten.
Dåligt och slöseri med resurser, om man använder det enbart i syfte att ta reda på om ens bäbis har fel kön.


Älvis har ett kön. Det är allt som betyder ngt. Så länge h*n är en glad bäbis med hjärtat på rätta stället så är h*n så välkommen så.

Dagens Måste Ha: KRANVATTEN!

Det där med pojke eller flicka?

Om en vecka är det UL. Då kan man, om det syns, få reda på om det är en pojke eller en flicka som gömmer sig bakom Älvis.
Jag är kluven.

Visst, jag vill veta allt, precis allt om mitt kid. Vem skulle inte vilja det?
Ja, det kan vara bra att förbereda sig. Inte för att vi kommer gå crazy på rosa eller blått men rent mentalt.
Det där med namn är ju så svårt så det kan ju vara bra att iallafall veta på vilken planhalva man befinner sig.

Jag är ju sjukligt nyfiken...
Den bedårande barnafadren, som även är ett inbitet kontrollfreak tycker givetvis att vi skall ta reda på det. Han menar att bollen nu ligger hos mig. Snällt.

Hur skulle ni resonera?

Filmstjärna.

Den 20:onde februari gör Älvis sin första audition. Då skall vi kolla om h*n duger som stjärna i den verkliga världen.
Mamman vet ju redan att h*n kommer bli den bästa stjärnan av dem alla men det kan ju iallafall vara skönt att veta?

Ja, det är rutinultraljudskontrollen (himla långt ord) jag yrar om. Den 20:onde är det dags!
Sedan dröjer det nog inte många timmar innan även ni får beskåda underverket.

För övrigt?
Jag växer i takt med Älvis, äter ofta, tycker att messmör är gott men är mest sugen på jasmineris och skall visst ut och åka långfärdsskridskor (också ett himla långt ord) i morgon.

Vad gör ni?

Sugdon.

Nu är jag i vecka 16. Coolt.
Nu kan Älvis suga på tummen. Enligt gravidkalendern på Allt för föräldrar

Då blir ju naturligtvis min fråga: Hur väljer barnet vilket "sugdon" de skall ha?

Napp eller tumme? Kanske finger överlag, eller varför inte en trasa att gnugga mot näsroten?

Rent avvänjningsmässigt så skulle jag kanske föredra napp, den kan man liksom bara "ge till tomten/kattungarna på skansen" Däremot är det risk att tänderna blir sneda om man har napp och Älvisen får dras med tandställning under sin coola högstadie-era. Nu är det ju så att morsan i familjen hade napp som hon motvilligt gav till tomten. Tandställning hade hon nog fått oavsett så...

Att välja tummen känns, avvänjningsmässigt, som ett mycket större projekt. Den sitter ju där den sitter. Morbron to bee hade tumme (Nähä!?), och en sabla filt som jag alltid fick leta upp, när han var liten. Han hade tumme längre än vad som skulle vara accepterat att ha napp. Just för att den satt fast. Kanske har han tummen än ibland? Kan kanske vara skönt att ha när han skall till Afghanistan och kriga förresten... ;)

Eller så blir det högst troligt så att h*n väljer själv den lill* krabaten. Nu vet h*n iallafall hur man suger på tummen ifall h*n skulle tycka att nappen smakar illa. H*n har sina valmöjligheter redo.

Btw...
Älvis har fått sitt första klädesplagg. Tänk att man kan bli så varm av något så litet?
Visst är den alldeles bedårande! Storlek 68 så den borde vara lagom till...jul?