Jobbigt med två.

Det är lite drygt att sitta inne med två bloggar. Denna bloggen skulle ju egentligen bara handla om graviditeten.

Nu går vi tillbaka till http://Fejs.se/blogg som en hel familj.

Ses där!

Lik pappa!

Många säger att Viktor är lik sin far. Ser man denna bild så är jag nog beredd att hålla med ;)
Kan man få mer kärlek än så?

Äta och växa.

Förra veckan vägde lillgynet 4450g. På dagens kontroll skrapade vi ihop 5130g.

680g.

Man skulle kunna tro att jag har grädde i boobsen.

Nätterna

Vi fick en del tips innan Viktor kom om sovande. Samsovning eller inte samsovning. Vi valde då att ta det som det kom och hittills har Viktor sovit bredvid mamma. På dagarna sover han i och för sig i vagnen eller i sin säng.
De första nätterna hade vi 1,5 timmes perioder med vakenhet vilket oroade mig inför att Joel skulle börja jobba. Hur skulle jag palla det?
Det löste sig för några nätter sedan. Puh!
Lösningen: Det gäller att vara supersnabb med tutten så fort han ger ifrån sig tillstymmelse till "nuhållerjagpåattvakna-ljud". Schlopp! Så ammar han och sedan somnar han om som den ljuvliga lilla kotte han är. Men som sagt. Det gäller att vara råsnabb! Tur att han begåvats med en morsa med den egenskapen ;-) Lättväckt.

Nej, nu har jag inte mer fritid. Nu skall här ammas....igen. Jag är nog lite chockad över hur mycket han faktiskt får plats med i sin lilla kropp.

Mammaledig utan skyddsnät av pappaledig.

Idag börjar allvaret. Idag gick han som haft hand om marktjänsten plötsligt till jobbet. Hepp!
Nu skall jag alltså klara av att mata mig och Viktor samtidigt som jag skall rasta hunden och försöka att inte skapa kaos här hemma. Eller kanske itne samtidigt men, ja, ni hajjar...

So far?
Jotack. Vi startade dagen med amningsmarathon, efter det softade Viktor i sin babysitter medan jag åt gröt (gröt är grymt, går fort och man blir mätt), därefter ammade vi lite till tills den lille somnade sött, därefter krånglade vi iväg med vagn och hund på långpromenad (den fick dock avbrytas lite i förtid eftersom jag fick akuta behov) Dock fick lurvet 45 minuter ute med nosande och sprättande. MAn skulle kunna säga att jag hoppas det går smidigare nästa gång, att jag ommer på en teknik för att få ner alla saker, hund och unge till vagnen i cykelförrådet. Jag lär mig nog. Kommer nog på en teknik.
Just i detta nu sover V och jag har planer på att göra honom sällskap.
Man tar vad man får ;)

En sanning om amning.

Det gör ont att amma. Det är inte bara mys och glamour. Det är en uppoffring av den där bröstvårtan utan dess like.
Det trodde jag inte alls. Jag var beredd på att det kanske kunde göra ont när brösten var fulla eller om man fick mjölkstockning men jag kunde inte i min vildaste fantasi se att det skulle göra ont när de sög.
Det är dock bättre nu efter två veckor.
Jag vet inte om vi fått in tekniken, Viktor och jag, eller om jag helt enkelt bara vant mig. Bara för att ungen inte har några tänder innebär inte det att de inte kan bitas. Nope. Shore can do.

Trots detta skulle jag dock inte ge upp amningen för ersättning. För hur det än är så är det det bästa för barnet.
Jag ville bara klargöra för er som ännu inte ammat, att tro inte att det kommer vara skönt. Det är liksom både och i en sjuk mix. Första dagarna var det mest ont. Nu är det mer mys. Kanske går det framåt?

Nåja huvudsaken är ju att Viktor får i sig vad han ska och att han växer och bajsar och det skall gudarna veta att han gör.

Förlossningsberättelse.

Det finns en förlossningsberättelse nu. Är man intresserad av att läsa den får man höra av sig. JAg tänker inte publicera den här eftersom den vart en aning ruff.

Skriv en kommentar eller skicka ett mail till:
frida@fejs.se

Första BVC besöket

Idag var det så dags för det första BVC besöket för lille Viktor. Vi var i tid, hade ammat och bytt blöja och var helt redo för utvärdering av den lille.
Vår BVC-sköterska hette Lena och var en trevlig person. Hon frågade massor av hälsofrågor om mig och Joel och informerade sedan om lite saker som kunde vara bra att veta. Bl.a. vad man skall äta och inte äta när man ammar enligt livsmedelsverket. Tydligen är det så att man får dricka vin. Känns fel. Inget svårt val att avstå. Även om jag får.

Sedan kläddes Viktor av och hon kollade honom och sedan var det dags för vägning och mätning. På tio dagar har han gått upp från 3900g till 4450g och på det har han växt 2 cm. En stabil start. Jag är dock inte speciellt förvånad eftersom han äter som en häst. Kul dock att alla amingstimmar ger resultat. Snart är det väl dags för baby-veck!

Ni som väntar på en smaskig förlossningsberättelse får vänta lite till. Det var jobbigare än jag trodde att skriva en sådan. Minne som en guldfisk och hormoner upp över öronen gör inte saken lättare...

Han är här nu,

Han skall heta Viktor Bo Gunnar Sundberg, bara så ni vet för kommande läsning.

Alltså, detta med att föda barn är verkligen ingen lek.
Det är en känslostorm av så stora mått att Katrina bleknar i jämförelse. Jag trodde aldrig på det. Väninnor sa att det var stora känslor som kom direkt. Jag tänkte mer att det kanske var ngt som växte fram under tiden som man hade sin bebis hos sig. Pfft.
Jag födde ju Viktor 08.09 på morgonen den 7:e Augusti efter att ha gått över tiden 8 dagar.I samma sund började jag fokusera åt helt andra håll. Jag var inte viktig.
"Jaha, har jag förlorat 1,5 liter blod, men hur mår bebisen?"

Vi grät floder av lycka på förlossningsavdelningen efteråt, vi kunde inte prata normalt i telefon, vi ville bara kramas och älska det lilla knyte som kommit till oss med buller och brak.
Jag hade ont, men det var liksom oviktigt. Det fanns bara Viktor.

Vi älskade honom från första stund, ingen tvekan. Jag är dessutom fullstädigt övertygad om att jag kommer fortsätta älska honom till min sista stund. Oavsett om han biter av mig bröstvårtan nästa amning eller ej ;)

Älskade Viktor, älskade UNGE!

Välkommen till världen.

Produktionsbolaget Sundberg/Engholm presenterar stolt:

+6

Sådärja!

Nu har den berömda slemproppen kommit. Man skulle kunna säga att det inte var någon tvekan om vad det var utan att bli för detaljerad.
Så, nu är det väl bara 2 veckor kvar tills han kommer då? ;)

Fast idag har jag faktiskt haft "förvärkar"/sammandragningar som kommit och gått så man vet ju aldrig, men tre i timmen har jag kommit upp i så kanske, kanske, kanske...

För tillfället sitter jag och smuttar på lite mousserande alkoholfritt vin och snart skall det avnjutas en god middag.

Skall vi bestämma att det blir en Sundbergare i natt?

Ur barnamun.

Var och lämnade Hugo hos hundvakt för ett par dagar sedan. Där träffade jag deras yngste son.
Han tittade på mig med stora ögon, sa knappt hej. Däremot sa han:

"Frida....Har du sett din mage!!!?"

Jo, det hade jag....
Kids liksom.

Det kommer nog...

....en tröskel snart.
Om jag yrar? Nej. Jag har bara filosoferat lite idag i min lite lätt uttråkade tillvaro.

Tröskeln = förlossning
Förlossning = smärta och ovisshet om när jag kan sitta/gå/stå/ha sex igen.
Men, förlossning innebär ju även att vi får en liten parvel och kan börja planera vårt liv efter honom. Frihet med förbehåll med andra ord. Action.
Det kommer även att innebära att jag kan röra mig omkring som en vanlig individ och inte behöver känna mig som en invalid tjock krympling. Dvs. medan Joel njuter av pappalivet kan jag ta med hunden ut på långis. Det är jag skyldig Joel om inte annat...

Hur det känns i magen? Jo, den är stenhård från och till och det rör sig fortfarande varje timme. Jag tror vi kommer att få en aktiv krabat. Härligt!
När jag sedan gnäller på hur vild han är när han är två-tre så kan ni väl påminna mig om hur tråkigt jag hade de dagar jag gick över tiden. Deal?


Förrästen är jag hård i magen. Det kasnke kan vara ett tecken?
Puss å gonatt

Yet another day!

Hepp, inte idag heller. Får väl se vad natten erbjuder.
Jag har en konstig föraning om att han kommer att komma när jag minst anar det.
I en dröm i natt födde jag på rekordfart och var helt övertygad om att jag hade en bäbis att ta hand om när jag vaknade, letade, hittade ingen, gick upp och bakade scones. Typiskt min otur.

Under dagen idag har vi inte gjort många knop. Vi har sett klart andra säsongen av "Heroes", käkat mat, jag har läst lite i min bok innan jag däckade i soffan till ljudet av en blivande barnafader som sköt får på PS3:an (Fråga inte.)
Nu är hurtbullen och hurthunden ute och springer och när de kommer in blir det ett glas vin och god mat. Bättre sent än aldrig.

Over and out!

Lugna gatan.

När man väntar så här så tror jag att det är helt ok att blogga flera gånger på en dag. Jag tror till och med att man inte behöver betrakta det som fulblogg. Fast kanske.

Idag har jag inte gjort många knop alls. Gjort Amerikanska Pannkakor till Blivande Barnafadern, svarat på sms om nedkomstbortfallet, tvättat två maskiner tvätt, ätit korv med bröd, lekt lite med nya filmkameran, ätit glass, varit på miniwalks med Hugo....
...å så har jag VÄNTAT och VÄNTAT och VÄNTAT.

Efter det pratade jag med morfar to bee som inte vet till sig av spänning över tilldragelsen. Jag lovade att han skulle få bli den första som får veta när det börjar dra ihop sig. Om så klockan blir fyra på natten. Han sover med mobilen vid örat så spännande tycker han att det är. Det blir han och facebook...

Med andra ord har det varit lugna gatan idag.

REA!

I går var vi på stan för att fördriva lite tid. Det var REA lite varstans och Älvis fick sig ett par fynd.
Jag har muttrat lite över att det till "såna där små" bara finns vitt, beige och grätt. Så var inte fallet på Rackartyg! Affären var full av färger! Underbart eftersom det samtidigt var Realisation!
Här är ett litet collage över små detaljer på kläderna och man ser även vilka färger som fick följa med hem.
Nu ligger allt redo för tvättmaskinen!


Grymt nöjd, ja, lätt exalterad blivande mamma!

Den översta lilla bilden är iofs ett tillskott från Tant Evve men den är så underar att den fick vara med.

Fler och fler.

Räknaren här bredvid var nere på noll.
Jo, det är säkert.
Igår, på BF-dagen.
Japps, jag har bevis...
Sedan funderade jag en kort liten stund vad som skulle hända om jag gick över tiden, med räknaren.
Jo, det vet jag nu.
Den börjar på ren djävulskap att räkna UPPÅT! Slå mig i fejset bara. Gör det.

UPPÅT!

Pytt heller....

Dagen D

Idag skall det hända. Idag skall förlossnignen starta med ett brak....eller kanske mer med ett plask.

Men.

Här sitter jag, inte ens nära en förlossningssal och bara vääääntar. Å inget annat kan man göra för det finns inga trix i världen som hjälper den lille krabaten att komma ut fortare. Han kommer när han är klar.

Snälla Älvis, bli klar.

Du har en mor och en far som väntar oerhört otåligt på dig. Du har en morfar som är ännu mer otålig tillsammans med mormor. Du har en morbror som blir ganska putt om du inte kommer före han reser tillbaka där han kommer ifrån. Dessutom har du fyra otåliga fastrar i Skåne och en tuff farfar samt en väldigt gammal gammelmormor i Stockholm som också väntar. För att intee tala om resten av bekantskapskretsen som inte vill annat än att se ditt lilla skrynkliga nylle titta fram. Alla väntar.

Varsågod och ploppa!

Den tredje jordmoren.

Sådärja, då var det sista besöket på Svartbäckens Vårdcentral, som gravid, avklarat.
Vi passade på att testa en tredje barnmorska. Boel var sjuk. En annan Lena. En vältränad jordmor som var jättetrevlig. Förstår inte var alla otrevliga finns? Eller kanske är det jag som är oerhört okräsen vad gäller vårdpersonal?

Hursom var allt bra med Älvis och hon tippade snällt att han skulle väga nånstans nära 4kg-strecket. Kluns!
Hon gav lite nya tips till Joel. Något om en blomspruta och en blåsbälg och att jag skulle se värkarna som vågor framför mig som liksom kom rullande. Lite lätt New Age...
Vi får väl testa. Jag är ju öppen för lite allt möjligt. Sedan märker nog Joel när han sprutat en gång för mycket med blomsprutan eller peppat för intensivt. Kan hända att han kommer ut med blåmärken...sådant vet man inte. Kanske skulle säga åt honom att ta av sig förlovningsringen?
Hon varnade honom även för att han kanske skulle få skuldkänslor, för att det var han som gjort att jag nu hade så ont. Joooo, fast jag var ju inte direkt ovillig. Vi har ju hursom satt mig i denna sitsen tillsammans.

Kommer nog gå finemang detta. Så håller vi alla tummarna för att det inte dröjer två veckor TILL innan vi får en Älvis i huset.

Hej å hå, jag kan typ snart inte gå....

Nu är det så att jag har haft universums smärtfriaste graviditet. Inga graviditetssymtom ingenting.
Tack så mycket alla mina gener!

Förrän nu.

Jag har begåvats med en promenadlängd på max 500m. Den promenaden avslutas med smärta som inte är alls bekväm. Men envisheten säger mig att det är bra att röra på sig. Så jag biter ihop. Kanske kommer Älvis fortare? Kanske är jag bara störd?

Hej å hå, tur att hunden har en husse.

Boa?

När man går så här och väntar på smärta och Älvis så får man mycket saker gjorda.

Ett rent hem, - som i och för sig inbegriper sjukt pedanteri när man sedan skall hålla det rent.
En tömd frys
En avfrostad frys
Putsade lister
En avkalkad tvättmaskin
Putsade fönster
En lagad och tvättad cykel
En rensad dator
En tom tvättkorg - som dock håller på att fyllas igen...
Storkok för att fylla frysen till de dagar vi kommer leva i en bäbisbubbla- Jo, jag är säker på att vi kommer prioritera bäbis före matlagning och vi har inte lust att leva på pizza.
Badrumskakel avkalkat
Gosegrunk till Älvis sydd.
Haft rätt mysigt under tiden.

Psst...Det är nog så att det är den Bedårande Barnafadern som gjort det mesta. Han är ju ett bra kap får man säga ;)

Jag tror vi boar?
I morgon skall här bakas bullar och lagas mera mat. Fast vem vet, kasnke ligger vi på förlossningen istället. Ni kan väl hålla tummarna för det senaste.

Pose v 38

Tyra Banks kan ta sig i brasan. I am Fearce! :-P

En vecka kvar!

Nu är det en vecka kvar till det är beräknat att Älvis skall ploppa ut som en liten kanonkula.
Vi tycker att han kunde ploppat i går.
Vi är liksom klara nu.

Allt är fixat.
Lägenheten är städad från golvlist till taklist (något skall väl den Bedårande barnafadern ha att göra på semestern?)
Alla barnsakerna är redo att användas.
Varenda tyggrej är tvättad.
BB-väskan är så gott som packad.
Skötväskan är redo.
Vagnen är pumpad och bäddad.
Kuddar har införskaffats till både vagn och spjälsäng.
Babyapoteket är kirrat.
Nummer till förlossningen är under kontroll.
Bilen är tankad
Bilskyddet är isatt.

Vi är klara.
Var är du?

Sovstället.

Nu är Älvis säng redo för sin invånare.
Hugo tittade avundsjukt på när vi bäddade.
Det ser ju rätt mysigt ut måste jag säga:

Tavlorna över sängen har den lilla blivande morsan gjort...de är det enda pysselprojekt som faktiskt blivit klart...*lite nöjd*
Närbild på underverken ;)

Är väl bara att hoppas på att jag inte när en kräsen konstkännare under mitt bröstben. :)

Mamman efterlyser:

1. Tuff barnvagnsdekoration
2. Speldosa med lugn melodi.
3. Mobil till skötbordet.

Ge mig länkar och tips tack!

Det är liksom klart nu.

Chekc! Check! Check! Vi prickar av saker på listan om aldrig förr. Jiihaa!
Idag har vi till exempel monterat in babyskyddet i bilen. Något som den Bedårande Baranafadern tyckte att vi kunde göra den dag/kväll/natt/morgon som vi åker in till förlossningen. Jag har inte varit lika entusiastisk över detta så därför blev det idag. En helt vanlig lördag. Utan värkar.
Det var nog tur.
Det var nämligen inte bara att klicka in det. Det var lite meckit och jag hade nog inte uppskattat den aktiviteten mitt i ett värkarbete. Fast å andra sidan. Något skall man ju ha att göra mellan värkarna. Jag tror jag skall nöja mig med korsord och talbok dock. Känns som lagom nivå.

Vad som återstår nu är att skaffa Älvis 2 kuddar. IKEA skall få ett besök i morgon.

Sedan är frågan om man bör ha ngt extra mjukt i vagnen? Den där madrassen är ju inte överdrivet tjock. Tror bestämt att barnvagnstäcket som är till för vintern får duga som extra stoppning. Det skall ju vara mjukt å gossigt åt en så liten en...

Nu blir det sömn för mammans del. Har firat av 92 åring idag och det tog lite på krafterna.
Godnatt.

Ah! Just det, sedan skall han visst få ett namn med men det är väl inte så brått. Eller?

Vänner,

Jag var bjuden på middag hos goda vännen A med familj tillsammans med en annan väninna. När jag kom dit möttes jag av en treåring som prackade på mig ett paket och sa "Den här är till Älvis!" Jag blev inkommenderad i vardagsrummet där fler paketer väntade. Det var en minibabyshower. För Älvis. Gulligt!

Han fick:
Två nappar med krokodiler på
En Napphållare
Barnolja från Barnängen
Fodral att förvara våtservetter i som passar galant i skötväskan
Inotyolsalva för röda rumpor

och sedan, av världens bästa treåring fick han 50 öre. "Älvis skall också ha veckopeng!" Fint. Blir bra start på kontot. Han hade enligt mamman kommit på detta själv. Vilken liten stjärna.

Tack så jättemycet allihopa för fina presenter och goda råd.
Nu väntar vi bara på att det skall komma någon som kan använda alla fina saker!!

Vi som päron.

Cilla skrev lite i sin blogg om hur hon tänker över det där med att bli förälder och hur man måste se till att man gör det som känns rätt för en själv och ens familj. Klokt. Hon är dock inte främmande för goda råd och uppbackning av omgivningen men hon vill ha friheten att göra vad som känns bäst för just dem.

Lite i de banorna tänker jag med.

Sedan har jag funderat lite över hur jag och den bedårande barnafadern kan tänkas bli som föräldrar. Det är ju snart dags.

Detta är ju bara en gissning så ni får ta det som det.

Jag tror att jag själv kommer vara en ganska jordnära mamma. Jag vill amma, jag vill att mitt barn skall få uppleva saker som jag upplevde när jag var liten, fisketurer, slalomsemester,västkusten, sandlåda på tomten och ett helt hav av kärlek.
Om man ärver sina mamma gener kommer det troligen att bli något liknande.

Den bedårande barnafadern kommer att ösa av sin kärlek över Älvis. Det tvivlar jag inte en sekund på, de kommer att titta på småkryp och vandra i fjäll tillsammans och de kommer att trivas i varandras sällskap från första stund.

Sedan tror jag att vi som team kommer att vara sammansvetsade och veta var vi vill komma i vårt föräldraskap. Jag hoppas på lika god kommunikation vad gäller Älvis som vad beträffar allt annat. Jag tror att kommunikationen är grunden i ett bra föräldraskap, det och ett hav av kärlek så skall nog jag å Sundberg fixa biffen!

Vad tror ni?

Färdigshoppat....nästan!

Idag tog jag och den Bedårande barnafadern en shoppingtur. Målet var brallor och en liiiten mössa. Vi kom hem med två par brallor två mössor och ett helt bäbisapotek!
Kolla in:


Hur snygg kommer han inte att bli! Lillskrutten!

Packa kappsäcken.

Jag har hört att man skall packa bb-väkan innan man drar iväg, eller innan allt drar igång. Verkar smart.
Nu till en liten fråga.
Vilken storlek skall kläderna till bäbisen ha?
Jag har tagit med ett set i strl 50 och ett set i storlek 56. Setet i 56 har dock inga byxor än men det kanske vi åtgärdar i eftermiddag. Sedan kanske det inte behövs brallor utan vi tar med en filt det kan ju hända att det är ganska varmt.

Andra saker som slinker med:

Necessär
Kläder till morsan
Amnings BH
Amnings kupor
ID
Journal
Kamera
Mobil + laddare
Nallle, liten grön.

What else?

Känns som slutspurt!

Nu har man varit gravid sedan urminnes tider, jo, så känns det. Jag minns inte hur det känns att inte ha en mage som tar i överallt men jag har min aningar om att det känns liiite mer bekvämt.
Sedan vet jag att jag hade bättre kondition innan, det vet jag bestämt. Den saknar jag mest. Jag avskyr verkligen att sitta stilla eller inte kunna gå med Hugo så långt som jag vill. Att inte kunna dra iväg med Joel och hund med fika för att gå en bra bit och efter det kunna göra andra saker, som att tex. röra mig.
ATT INTE KUNNA DRICKA SÅ MYCKET KAFFE SOM JAG VILL!

Kaffet är nog värst. Men jag hoppas att jag efteråt skall få tillbaka mina kaffefunktioner. Jag behöver mitt kaffe om jag skall vara mammaledig.

Fasen vilket gnäll! Nu får jag rycka upp mig! Jag skall ju få en skitsnygg bäbis om mindra än fyra veckor! Hur tufft är inte det!
Vad är väl lite kaffeabstinens och dålig kondition?
En fis i rymden?
Ja. Typ.

Ett himla tjat!

Nu har jag gjort er till viljes. Nu kommer det två bilder på magen! V 36.

Den ena i vanlgt perspektiv och den andra ur Hugoperspektiv.
Vanlig:


Hugoperspektivet:

I övrigt rullar det på i värmen. Var på MVC idag. Allt var kanon. Han ligger neråt men har inte fixerat sig ännu. Får väl se om han bestämmer sig för att göra det eller inte. En vilja av stål, det måste han ha ärvt efter den bedårande barnafadern.

Godnatt med er!

Those feets!

Nu har den kommit även till detta preggot. Svullnaden i benen och fötterna. Grattis Preggo!
Så här gosiga och runda är mina annars ganska långa och smala fötter. Lite som en Hob känner jag mig.

Prickarna är myggbett från Värmlandsskogarna.

Behöver jag nämna att jag inte går så värst långt med dessa fötter, de går heller inte så bekvämt i andra skor än flippisar. Mina fötter + FlipFlops = Sant!

Värmen.

Alla har sagt att jag kommer lida av värmen. Jag har skrattat faran i ansiktet. Värme? Hur illa kan det vara?
Så här mitt i värmeböljan kan jag meddela att det kan vara rätt illa. Rätt.

Skall jag göra något fysiskt får jag göra det tiiidigt på morgonen eller seeent på kvällen.
I Säffle var det enkelt. Där var det bara att kasta sig i närmaste vattendrag. Här hemma är det minst en mil till närmsta vatten och med tanke på min fysiska form så är det inte ens ett alternativ om jag inte blir ditkörd.

Jag får helt enkelt förlika mig med en medelhavslig dygnsrytm. Vaken sent och siesta mitt på dagen. Mycket vattemmeloon och flera liter vatten.

Det har fötts barn tidigare i slutet på sommaren så den här flodhästen skall nog klara det också!

Övriga åkommor? Ständiga fläckar på magen, knivar i bäckenbottnen och ett gnagande krambehov.
Om fötterna är svullna? Vet inte men det är de nog, ser inte till dem så ofta...
Inte synd om mig alls egentligen.

Nu skall jag skriva upp piggelin på shoppinglistan och ta min omtalade siesta!

Sweet sweat on you all!

Kramp!

Vaknade med ett skrik i morse och kunde till den Bedårande barnafaderns fasa inte få fram annat än just ett och annat gastande.
Jag hade fått kramp i vaden.
Man har tydligen lättare för att få det i slutet av graviditeten så jag är inte orolig. Jag hade bara glömt hur V.Ä.L.D.I.G.T. O.N.T det faktiskt gör.

Hoppas jag slipper vidare anfall...

För mycket att dricka...

....då får man hicka!
Så även små krabater i magen.
I morse vaknade jag av att det kändes som jag hade ett extra hjärta i magen som slog. (Förutom det lilla pickande hjärta som redan befinner sig där men som jag aldrig känner.) Hela magen hoppade till med väldigt jämna mellanrum.
Kom så småningom fram till att Älvis hade fått hicka! Hicka! Sött.

Det är väl bara att vara tacksam att han dricker upp en del av det vatten som samlas så jag slipper ha det i benen. Och att det inte är jag som får dras med hickan!

Nu skall jag och Älvis, som för övrigt slutade hicka efter en kvart -tjugo minuter, gå ut i solen med den där lilla vita!

Gravidväder

Japps, det är det idag. Gravidväder. Regnet strilar och det är friskt i luften.

Alla andra väntar på sommarväder, ja, jag också så klart, men när man är gravid är det att föredra om det är lite kallt.

Snart bär det av till Anna för lite babyfiltsproduktion. Plommon och orange blir den. Lite knasigt färgval kanske men kids gillar ju färg och alla kläder som Älvis har lyckats håva in i 50-56 är antingen beiga eller vita. Så, lite colour på vårt kid skadar ju inte!

Jag skall visa bild på produkten senare. Hoppas den blir klar till ankomsten...

Boel, Boel, Boel...

Nu har vi träffat Boel för sista gången. Hon skall nämligen ha semester! Vilken ohyfs!
Idag löste vi problemen med hur jag vill ha det under förlossningen. Jag valde en informativ med extra allt minus lök (sterila kvaddlar). Kändes som ett bra alternativ. Dvs. jag vill ha lustgas och sedan får vi se vad kroppen säger. Epidural i sista hand om det är så att jag känner att jag verkligen måååste. (Tänkte nog utöva mina teatertalanger och spela hjälte så långt det går)
Sedan frågade hon rakt fram om det var ok att vi åklte hem efter 6-8 timmar efter att Älvis tittat ut. Det kommer nämligen att vara tjockt på avdelningen under hela Juli och Augusti. 300-400 barn i varje månad tydligen så det kommer bli ont om platser och papporna kan fetglömma att de får stanna kvar medan vi mammor får dela rum med varandra. En Babyboom.
Kanske borde jag har axelvaddar och mintgröna pumps när jag föder för att fira the return of the eighties och dess babyboom?

Om jag skall hem efter 8h så känns det väldigt betryggande att det kommer ett hemvårdsteam morgonen efter. Väldigt betryggande. Tack Svedala!

Sedan mätte hon magen och kollade blodtrycket, allt var bra. Vikten var fyra kilo mer än i går men det beror nog på att det är olika vågar så jag vet inte vad jag skall tro.
Älvis ligger fortfarande med skallen neråt. Duktig Bääääbis! Fast tydligen kan han flytta sig fortfarande även om det kräver en del kraft.
Hjärtljuden var på 150 slag per minut och väldigt starka, rejält hjärta.

Nästa gång blir det Lena från föräldrautbildningensom tar hand om oss. Får väl se hur det går...

Vikten.

Startade på 76,4
Är nu uppe i 91,2

Bör man oroa sig? Inte direkt rätt tillfälle att börja banta va? Nä. Trodde väl det...
Vi tar det med ro och hoppas att minst tio kilo är vatten.
Jag ser lite ut som kotten här nedan, rund och söt. Gissar dock att han väger ett halvkilo eller så mindre. Typ.

Eller så är det helt enkelt så att han inte ens väger lika mycket som Älvis som nu i vecka 33 väger 1,6 kilo och är 40 cm lång, den lilla kotten.

Fixar lite....

Amen nu får man väl? Det är lite mindre än åtta veckor kvar till beräknad förlossning. Då får man väl pilla lite med alla fina bäbissaker? Jo, det får man. Så idag har jag skurat ur skötbordet och laddat en maskin med väldigt små kläder. Funderar på att meka samman barnvagnen och därefter skriva en lista på vad som krävs. Vad som saknas. Det är mestadels småskaer så klart.

Litet babyapotek
Sängkläder till vagnen
Sängkläder till sängen
Nappar till ärvda flaskor
Kunskap i hur man knyter en bärschal...m.m.

Sedan var det någon klok som sa att: "Ni bor ju inte i skogen så någon katastrof är det ju inte om ni upptäcker i efterhand vad som saknas" Sant.

Så, nu skall jag hänga 48 bodies och ett par brallor eller två.

Närmare och närmare.....

V 32 startar idag. Åtta veckor kvar och Älvis skall visst hinna bli 1,5 kilo större.

Det har kommit in lite tankar om kön här till mammakroppen. När jag säger att det är en kille så skakar vissa på huvudet och säger att magen är för rund eller att den är för långt ner. Det skall tydligen vara en flicka när magen uppfyller rund och låg-kriteriet. När jag sedan säger att de har mätt hjärtljud på 165 så vet de med säkerhet att det är en flicka. Där ser man. Den där lilla tappen på ultraljudet kanske bara var navelsträngen?

För mig och den Bedårande barnafadern spelar det ingen roll. Det blir lite smidigare om det blir en tjej för då har vi ett namn klart, vilket vi inte har om det blir en kille. Ingen hets dock. Man bestämmer sig väl inte förrän man får se underverket iallafall?

Så, Älvis eller Älvisa. Vad tror ni?

The IronLady och hennes cirkusartist.

Idag var det dags för Boel igen. Söta Boel.
Jag var ditkommenderad med ett urinprov i högsta hugg, gud vad mycket lättare det vore med snopp!
Hon mätte och kollade blodtrycket och både Älvis och jag verkar må bra. Sedan kom det där Urinprovet. Det visade +2, det var tydligen inte alls bra. Då fick man ta blodprov. Då visade det hela 6,6 och det var tydligen normaaalt. Tur, måste ha varit bullarna i går eftermiddag som spökade i röret...
Hon kollade även mitt HB: 30, förra gången var det 25 så jag har höjt mig sedan sist. Bra skit de där järntabletterna!
Vad beträffar Älvis så har han lagt sig i utgångsläge, fortfarande rörlig men på väg neråt. I tio veckor skall han ligga med skallen ner i mitt bäcken innan han kommer ut. Kanske blir det längre...
Tänk, huvudet ner i tio veckor, vi som redan ställt fötterna på jorden skulle inte ens klara en dag. Rätt fantastiskt. Jag fick även känna på hans lilla huvud. Väldigt litet men jag kände att där fanns potential. Helt klart. Gulligt. Min unge! Vårat Kidd!

Föräldragrupp igen,

Jaha, så har man varit på föräldrautbildningen igen då. Vi var ju på förlossningen förra veckan och nu var vi tillbaka på det vanliga placet.
Ämnet för dagen var smärtlindring. Fina grejjer.
På förlossningen testade vi syrgas - jag kände inget alls.
Här snackades det epidural, TNS-apparat, akupunktur, sterila kvaddlar och den kära lustgasen.

Det som är svårt för oss som föder för första gången är ju att vi inte har en aning om hur det känns utan bedövning. Vi har inte en aning om något egentligen. Därför sa våran Lena att vi inte skulle vara tvärsäkra på om vi ville eller inte ville ha bedövning. Dels eftersom vi hanterar smärta så olika och naturligtvis eftersom vi inte har en aning om hur det kommer att fortlöpa. Jag håller nog med. Hon tipsade om en dialog med förlösande barnmorska eftersom de ofta kan tipsa om vad som är bäst just då. Låter ju förnuftigt.

Sedan pratade vi om komplikationer, kejsarsnitt av olika former och sugklockor. Vad beträffar klockorna så sa Lena att den Bedårande Barnafadern gärna skulle låta bli att titta när de drog ut barnet med klockan. Älvis har ju dock en väldigt nyfiken Bedårande Barnafader så jag gissar att han kanske inte kommer följa det rådet om det blir aktuellt. Han får väl skylla sig själv :) Jag tänker inte titta!

Jag känner mig, efter kursens omgångar av förlossnngssnack, om möjligt ännu lugnare för vad om komma skall och känner att jag nog kan lita på att min kropp klarar av det.

Vi har ju trots allt fött rätt många barn under historien, med rätt mycket mindre finesser och kunskaper än vad som finns nu.

Besök med utdelning.

Vi har haft besök i helgen av vänner från Skåne. En livfull tvååring och hennes föräldrar. Trevligt.
Älvis fick presenter. Han har dock av förklarliga själ ännu inte tackat personligen men sakerna var så fina att de förtjänar lite uppmärksamhet här på bloggen.

En bild får ni:

Nallen är helt bedårande! Den kommer från Sebra - interior for kids Hejja Danmark!
Bodyn är också underbart gullig med bondgårdsdjur som samsas på en äng.

Älvis kommer bli en snygging!

Själva shoppade vi en filt med bin på och en lurvig omlottröja. Det börjar arta sig för garderoben.

Tur att...

...jag har någon form av självdisciplin annars hade jag nog legat på sidan med en kudde under magen heeeela långa dagen. Idag är en tröttdag. En sådan där dag som bara känns: Uff!

Men, nu råkar jag besitta en helsikes massa disciplin, och sedan vill man ju inte betraktas som lat så därför har jag skurat golven och bakat kakor. Nu skall jag även gå en långpromenad med byrackan sedan får vi se om jag kan lata mig i badkaret ett tag. Med gott samvete. Har ni tur kanske ni får en magbild senare men då skall ni ha rejält med tur.

Min kropp känns som jag vore hundra år!
Skall man inte sprudla och glänsa när man är på tjocken?

Förlossningsvisning.

I går var det visning av förlossningen på Akademiska.
Där har jag aldrig varit, av förklarliga skäl.

Så här skall man göra när man väl kommer dit:

- Ring på klockan utanför dörren, de kollar då i en kamera att det verkligen är ett preggo som står därute och släpper troligtvis in dig.

- Du får komma in och sitta i en grön soffa från 80-talet tills någon hämtar in dig, Hur lång tid det tar vet ingen för det glömde jag fråga.

- Sedan blir man inslussad i ett rum som luktar så sterilt att vem som helst blir lite nervös. Där kollar de värkar och lite hjärtljud och annat mysigt. Där finns en CTGapparat och en sällan använd gynstol. Sa jag att det luktar sjukhus x100 där inne?

- Därefter får man komma in på en förlossningssal där allt det "roliga" sker. Där fanns pilatesbollar och olika pallar, man kan även få bada bubbelbadkar(förutsatt att man inte har en infektion eller att vattnet har gått...) i ett annat rum eller få akupunktur. Här inne finns även syrgasen och fri tillgång till Sveriges Radio.

- Syrgasen, ja, det var väl det man förväntade sig att man skulle få testa där på förlossningen, svårt att testa andra saker. Det fick vi. Alla fick andas fyra gånger i masken. Alla kände sig lite påverkade av det hela. Alla utom jag!! Jag kände ingenting. Nu var det väl så att det inte var så stark gas i masken, men ändå. När jag ligger där på riktigt skall jag be att de gasar på. Annars kommer jag gå genom livet med övertygelsen att det hela är psykiskt, placebo. Japp, så får det bli.

- Sedan visade hon hur sängen kunde ställas in i olika vinklar och vrår. Det kändes dock som att det var mest bra för den Bedårande Barnafadern att veta. Jag tänker inte lägga energi på att höja och sänka sängen. Jag har nog annat för mig.

- Sedan berättade hon var man hamnar efteråt, om allt är normaaaalt, då hamnar man på BB. Där finns allt, men man får ta med sig vad man vill...
Det man skall ha med som inte finns är kläder till barn och mamma att ta på när de skall lämna BB. Sedan är det väldigt bra att ha med ID och journal också. Det blir kanske tråkig stämning annars...Tur jag har ett ID-kort som jag ser död ut på.
Den Bedårande barnafadern skall ta med en matlåda med namn på för han får ingen mat.

Det var väl det hela...
Kort och koncist och informativt.

Tredje dejten med Boel

Så var morgonens besök avklarat.

Summa summarum.
Inga blodprov togs, troligen för att jag hade så bra värden sist...
Vi pratade lite om den smärta jag känt i nedre delen av magen några gånger när jag fått för mig att prestera och gå snabbt. Troligen början till sammandragningar. Så länge det går över när jag lugnar ner mig så är det fullt normaaalt (Ok, jag skall sluta nu ;))
Sedan lyssnade hon på älvis med apparaten. 145 hjärtslag per minut, förra gången var det 165.
Hon mätte magen och det var som det skulle. Han växer. Lite snabbare än kurvan, men det göööör inget.
Hon tog även mitt blodtryck. Det hade höjt sig så det skall vi hålla lite koll på. Det får höja sig (Snällt!) men det får inte rusa i väg alldeles. Så på grund av det skall jag ta med ett urinprov nästa gång. Fullt logiskt. Alla vet väl att blod och urin hör samman....undrar varför jag inte frågade varför de ville ha ett urinprov? Får ta det nästa gång...eller så frågar jag mamma...

Så, det var det. Nu skall jag gå till Anna och äta bullar för det är jag värd. Typ.

Föräldraträff 2.

I går var vi på träff igen.

Denna gång handlade det om en underbar uppfinning som kallas bäcken.
Ser ut så här:

Fint va? Genom hålet i mitten skall man lyckas trycka fram en unge. Helst en Älvis. Det pratade vi om hela passet i går. Gick igenom hela förlossningen med sammandragningar, värkar, vattenavgång, sjukhusåkande och uttryckande.

Det som fascinerar mig med denna lektion är att aaaallt är fullt normaaaaalt.
Lite frågor som vi ställde:

"Går alltid vattnet först?"
Svar: Nej, det är olika men hur som så är det fullt normaaaaalt.

"Om barnet kommer med en hand före, vad gör man då?"
Svar: Man löser det men det är fullt normaaaaalt.

"Om barnet inte snurrar ner som det skall i bäckenet hur löser man det?"
Svar: Det händer ganska ofta och det brukar den utbildade barnmorskan ta hand om, vanligt och fullt normaaaalt.

Sedan verkar det vara självklart att alla hinner in till sjukhuset där alla verktyg och all kompetens finns för vi nuddade inte ens vid ämnet: "om det går för fort, bara säger plopp". Nu vet jag i och för sig att det inte är vanligt för förstföderskor att det bara säger plopp...Men vad jag har hört så, om man som förstföderska skulle föda med ett plopp, så skulle det nog också betraktas som fullt normaaaaaalt.
Men nu skall det inte säga plopp. Jag och älvis har kommit överrens om att det skall ta alldlels lagom lång tid. Fullt normaaaaalt lång tid.

Sedan fick vi se en skräckfilm. Jo, sant. Den handlade om tre kvinnor som skulle föda varsitt barn. De talade om kraften i det hela och det fantastiska med det. Men jag måste säga att de inte såg särskilt roade ut när de stapplade omkring på skärmen.
Deras män var dock väldigt lugna och trygga. Undrar hur min Bedårande barnafader kommer att bete sig?

Han fick för övrigt lite uppgifter i går. Vad han skall hålla på med när jag trycker fram hans storvinst:

- Stötta sin kvinna!!
- Kolla när barnet kommer ut. (Här rynkade en del pappor på näsan men BM-Lena sa att nyfikenheten hos dem kommer att ta över, fullt normaaaaalt.)
- Ta bild på moderkakan, för den är ju så vacker....livets träd...hm
- Säga åt föderskan att hon skall le för det går lättare om man är positiv. Känner i detta nu att han kommer att få en rak höger om han ber mig att le...men vem vet kanske ligger jag där (eller hänger eller sitter eller kryper...) och flinar som ett fån när jag skall krysta i sann övertygelse om att det går lättare då. Man har ju hört talas om hjärntvätt. Kanske även händer att jag i efterhand kommer säga att det kändes fullt normaaaalt.

Jag tycker nog att det var ett bra informativt pass om hur en förlossning kan gå till. Sedan skall man ju inte klappa samman om man inte lyckas le under krystvärken eller om fadern glömmer ta bild på moderkakan. För det är säkert också fullt normaaaalt.

På måndag skall vi på studiebesök på förlossningen...

IQ fiskmås?

I en artikel i Aftonbladet kan man läsa att mammor som har mått illa under sin graviditet ofta föder intelligenta barn.

Ni som följt min graviditetssaga, ja, det kan nog betraktas som saga för allt går så smidigt, pepparpeppar, vet att jag inte mått illa alls.

Crap!

Morsans slutsats: Sverige har ett bra skolsystem med dokumenterat bra specialpedagoger. Dessutom har han en utomordentligt intelligent Bedårande Barnafader. Detta skall nog gå vägen. Jag väljer att hoppas på DNA och den sociala kontext han skall leva i. Bra så.

Föräldraträff 1.

Tillfälle ett på föräldraträffen är avklarad.
Vi fick Uppsalas mest erfarna barnmorska som handledare, 42 år i delivery-branchen hade hon. Kändes bra.

Vi var nio par som var med, ganska många. De flesta skall ha barn i Juli.

Ämnet för dagen var förlossning. Vi separerades i två grupper - De gravida och Befruktarna. Eller föderskorna och de stöttande?
Sedan fick vi lista i respektive grupp vilka egenskaper en bra förlossning skulle ha. Allt vi kunde komma på. Bra med lite brainstorm.

Här är några egenskaper som en bra förlossning skall ha:
- Lagom lång, veteran-BM sa att 10-12 timmar var att räkna som lagom.
- Mamman skall känna sig trygg.
- Smärtfri, fast här sa veteran-BM att det kunde vi glömma, det handlar bara om lindring. Typiskt min otur!
- Att information skall komma hela tiden om vad som sker "down under". Man vill liksom veta varför saker och ting händer. Tex. om man spyr av lustgasen eller om man spyr för att bäbis passerar ett visst ställe därnere.
- Man vill ha en erfaren BM, ingen student. Här sa dock veteran-BM att de nyutexade BM:orna ofta var bättre, noggrannare och trevligare att ha att göra med än de som hållt på längre. Men känner man att kemin spricker så har man rätt att byta även mitt under krystvärkarna. (Som om jag, den konflikträdda, skulle vilja säga det, nä, det får den bedårande barnafadern ta hand om isf.)
- Sedan ville alla ha ett friskt och välskapt barn också.

Efter den övningen var det inte så krystat tyst längre. Skönt.
Jag måste säga att det var en bra första gång. Ser fram emot nästa om en vecka, då skall vi prata om hur polokragen öppnar sig och hur bäbisen skall borra sig ner genom våra underliv.
Känns helt ok.

Åh, Jusst det, sedan har man tur om man får en manlig BM på förlossningen i Uppsala för han skall, enligt ryktet på stan, vara bäst. (Note to self: Ring och fråga efter hans schema)
Eller så kanske jag inte alls vill förlösas av en man....när jag tänker efter. Knivigt. Kön eller kunskap, vad skall man välja?

De galopperande gravidsymtomen.

Jag har ju muttrat lite över att jag inte har några större gravidsymtom.
Det skall jag inte muttra om mera.
Jag har fått det nu.

Ett.

Jag måste kissa efter jag rest mig upp och gärna efter jag satt mig ner.

När jag var liten sa man att om man sprang på toa för ofta kunde man få urinvägsinfektion, när jag blev lite äldre sa de att man kunde bli inkontinent av samma. Detta ledde till att jag blev en jäkel på att hålla mig. Sjukt bra, en hel dag var inte ovanligt. Det var någon som muttrade om att det heller inte var bra men jag minns ej varför...

Jag saknar min egenskap. Den var praktisk. Speciellt när man skulle gå på tretimmarspromenader med mysfika och litet lurv.

Får man tillbaka den när Älvis kommit ut eller måste man börja om från scratch?

Två.

Det där med att sova har heller aldrig varit något problem. Jag Älskar att sova.
Nu har det kommit in en faktor i systemet som tycker att jag inte skall få ligga på samma sätt hela natten utan helst skall flytta på mig varannan timme.
Innan har han bara sparkat lite löst, liksom buffat. Nu är det minnsann kickar som den värste thaiboxaren. Liiite svårt att nanna då...


Tre.

Ibland blir jag andfådd av att prata...Say no more.


Å andra sidan är jag rätt skonad så jag klagar inte så mycket i öppna sällskap eftersom jag tror att folk bara skall skaka på huvudet.

I kväll till exempel skall vi på föräldraträff och då tänker jag nog inte klaga...

Sommartider...

Tänkte komma med lite allmänna frågor som berör ett preggo så här i sommartider (hej, hej!)

- Får man bada i en insjö? Man skall ju inte äta insjöfisk...
- Hur grillat måste köttet vara för att räknas som genomstekt?
- Är halloumi ok?
- Finns det risk för allergi hos barnet om man överkonsumerar jordgubbar? (Vet att allergirisken är större om man äter många under amning, eller vet och vet, har hört...)
- Varför fungerar inte TBE-vaccinet på gravida? Vi behöver väl också skyddas...
- Är det sant det där med att gravida inte får myggbett? I så fall är nog inte jag gravid ;)
- Är det skadligt att utsätta kulan för solljus?

- Finns det något konkret som man skall akta sig för under de kommande månaderna....förutom att trilla i helvetesgapet då så klart...

Kommer nog ta med mig dessa frågor till barnmorske Boel nästa gång. Eventuellt kanske jag publicerar svaren.

Tack psyket.

Jag har så länge jag kan komma ihåg varit livrädd för slutskedet i en graviditet, dvs. själva utploppandet. Nu är jag gravid, no shit Sherlock, och nu är rädslan som väck.
Jag känner mig cool lugn för vad som komma skall. Precis som om jag har förträngt det jag tidigare var rädd för, typ.

Eller så är jag helt enkelt så klyftig att jag fattar att det liksom inte finns någon återvändo. Ut skall han på ett eller annat sätt. Ut kommer han, på ett eller annat sätt.

Så, nu skall jag ta sommaren med ro.

Förresten så är det precis tre månader kvar till beräknad ankomst. Tiden går rätt fort.

12,5 - jojo, pytt heller!

Det går att läsa hos Alltombarn.se att en gravid kvinna går upp i snitt 12,5 kilo under sin graviditet. Jag är uppe i 14,5 med tre månader kvar till nedkomst.

Hjälp! Jag är ett statistiskt frånfälle!

Dåligt humör.

De som känner mig lite bättre än de som känner mig ytligt....hm? Vet att jag ibland är på dåligt humör. Jo, helt sant. ingen är perfekt.

Detta har tidigare skett när det saknas något i mitt liv.
Dessa faktorer är vanligen mat eller sömn. Oftast mat.
Nu har det tillkommit en till bov i dramat.

Jag blir sur och nedstämd om inte Älvis sparkar mig. Har ni hört på maken? Jag tror det beror på att jag kanske någonstans då blir lite orolig. (Jag är verkligen inte en orolig typ...)

I går var vi i Stockholm och traskade runt hela dagen. En fysisk ansträngning för någon så gått upp ca 9 kilo på sex månader. Älvis busade i magen och allt var frid och fröjd. Visst jag var helt slut på kvällen men ändå ganska tillfreds. No Worries liksom.

Så idag! Då bestämmer sig den illbattingen för att gå i koma. Inte en endaste liten buff. ingen spark på kissblåsan och inga kullerbyttor.
Resultat: Sjukt dåligt humör, väldigt kramsjuk och ganska mycket sysselsättande med andra saker för att slippa oroa mig.
Jag trodde ju att jag hade "Shoppingturat" sönder den lille krabaten. Fatta! Inte roligt.

Men så! När jag lite lätt butter och otrevlig (ja, det är så jag visar mitt dåliga humör...moget...nja.) satte mig i soffan för att titta på film med den Bedårande Barnafadern och morbror to bee. DÅ! Han tog igen allt han missat. Vilket lyckopiller!!

Så, nu är allt frid och fröjd och jag njuter för tillfället av att han utövar stretchövningar mot min blindtarm.
Livet är bra förunderligt!

Kan man få blåmärken på insidan?

100!

Nu har jag varit på tjocken så länge att det bara är 100 små dagar kvar. Lite ofattbart är det.

Så ofattbart att jag nästan glömde bort att fira.
Firade med att ge Den Bedårande Barnafadern en muffins kristyrad med "100". Själv åt jag en okristyrad. Man vill ju inte ta ut sig, det lär gå rätt mycket energi vid en förlossning har jag hört...

Kontroll 2.

Nu har vi precis kommit hem från Barnmorske Boel.
Idag blev vi omhändertagna av Boels elev dock, Karin (lite osäker på namnet men vi kan kalla henne Karin). Jätteduktig, hade lite svårt att hitta min livmodertopp men det gick till slut. Måste vara svårt det där med att leta organdelar inuti alldeles för tjocka människor.
Måtten såg bra ut iallafall och mitt kära järnvärde hade jag lyckats höja några hack. Blodtrycket var också bra och sockret låg på 5,6. Hon sa att det var bra så då tror jag på henne.

Jag litar ju blint på vårdpersonal så för mig är detta en sanning ristad i sten: Jag mår bra, allt är normalt. Älvis mår bra, allt är normalt.

Frågade om fästingvaccin. Inget för gravida. Hepp...

Oh! Jusst det! Sedan fick vi lyssna på Älvis hjärta också. 165 slag per minut i vila! Nästan lika fort som Den Bedårande Barnafaderns maxpuls! Så litet men ändå så snabbt.

Påskmagen!!!

Jag glömde visa er påskmagen!

Erkänn att ni inte vill något annat än att se mitt personliga påskägg??
Trodde väl det.



Varsegoo!

Påsken avklarad.

Nu kör vi lite på magsjuka här i hemmet. Hann precis hem från Värmland så slog det mig till marken.
Inget att rekommendera för kvinnor på tjocken. Nej. Ytterst otrevligt, ont i hela kroppen och så kan man inte ligga som man vill. Som om man kan det i vanliga fall...

Jag brukar inte muttra när det sparkar därinne men i går var en dag då jag verkligen önskade mig lugn och ro därifrån. Det blev den aktivaste dagen hittills. Typiskt! Han hade väl tråkigt stackarn. dessutom erbjöds det mycket ensidig kost. Blåbärssoppa och nån liter vatten. Lättsmält. Tråkigt.

I övrigt har påsken varit bra. Det har käkats ägg och sill och lite andra godsaker, sedan har Älvis varit på sin första tonårsfest. Inte illa för att inte ens vara född. Morsan njöt av att vara den enda som inte var bakis dagen efter. Praktiskt det här med graviditeter.

Nej, nu skall jag ta tag i alla saker så vi fått med oss hem till Älvis. Lägenheten ser ut som ...jag vet inte vad.

Den bedårande barnafadern har övertagit min magsjuka.
Nej, vi har inte pussats. Gör inte sådant.

Denna här blev det.

Bild från Kronan.com
Begagnat eller nytt. Det har tvistats om detta ens innan Älvis var producerad. Det blev en billigare ny. Fair?
En KRONAN.
En brun.
Med ringklocka.


Bu eller bä?

Idag kommer den....

....den bruna fina med reflexer. Återkommer.

Moto moto!

Typ så här ser jag ut.
Och ungefär så här känner jag mig också.

v.23+2

Garderober!

jaha, så behöver man inte oroa sig för vad man skall ha på sig den närmsta tiden. Snälla blivande faster Linda har skickat ett stort paket med mammakläder och allt passade! Vilket flyt!
I paketet fanns även en första garderob till Älvis! Nu var det problemet löst också!!

Sedan har vi införskaffat barnvagn idag också.
En Kronan, Brun. Fin vagn med många finesser, enkel att fälla och som passar i bilen.

Nu kan det ju inte vara många saker kvar?

Tack så himla mycket Linda!

Babyastro.

På alltombarn.se kan man läsa om hur ens barn kommer att bli i sin personlighet beroende på vilket stjärntecken det hamnar i.
Jag har aldrig trott på sådant men ibland stämmer det ju. Vi får väl se ;-)

Så här står det iallafall om:

"LEJONET (23 juli – 23 augusti)

”Allt ljus på mig, pappa!” En nyfödd bebis söker instinktivt mammas bröst. Blicken hos en nyfödd lejonunge letar febrilt efter … där ja, en kamera.
Det här är en riktig linslus, nämligen, som väntar sig full uppmärksamhet från första stund. Skulle någon ha glömt att föreviga lejonbebbens ankomst eller ägna den första tiden med henne bara förstrött intresse, skulle vilda protester ljuda. Hallå, här är jag, det är häråt ni ska rikta era blickar!
Det är en unge med gott självförtroende, med andra ord, som från början har en inre övertygelse om att hennes självklara roll i livet är att vara i centrum. Det är hon som ska leda ungarna i föräldragruppen, det är hon som lurar iväg dem på farligheter och det är hon som bestämmer hemma. Och föräldrarna går bugande baklänges med mössan i hand och uppfyller minsta önskan från den lilla – som fröken behagar."

Nåja, en liten nypa salt till det där så. självförtroende är väl inget fel men en primadonna vetetusan...Tror dock det är rätt lugnt för varken den Bedårande barnfadern eller Morsan gillar att stå i centrum. Å vem vet, kanske blir det en kräfta!

Phu!

Ok, vem slog av termostaten i min kropp och lät den gå bananas?
Jag svettas som den värsta idrottsatlet! Kajsa B och jag är nog lite lika ändå...
Sitter här med avskruvade element och öppen balkongdörr och funderar ändå på att ta en dusch!
Visst har Älvis varit extra aktiv idag men, HERREGUD! Inte är det jag som är aktiv. Eller svettas jag för Älvis? Klurigt.

Det positiva är väl att jag verkar nära en aktiv liten krabat under mitt bröstben. Hoppas han är lika aktiv när han skall ut så det går fort och smärtfritt. fast itne för fort....Aldrig nöjd...
Ungen är inte ens kläckt och jag har redan presationskrav på stackarn. Vilken Morsa!

Dagens tips: Om du känner dig lite tveksam till förlossning, att det är något som du skall ta tag i ....lite senare. Youtube:a inte ordet "förlossning". Det gör en inte direkt mer positivt inställd. Snarare sugen på att lämna in återköpsblanketten.

Nakenfis?

Det här med kläder är ju roligt. Jo, men det är det. Speciellt till små. Jag har börjat botanisera i affärerna efter möjliga Älvisoutfits. Än så länge har han inte ett enda plagg som passar vid ankomsten. Bäbisar är ju rätt söta som nakenfisar...

I går fick jag dock för mig att jag skulle införskaffa någon form av palta till palten. Jag tänkte: Strumpor. Det borde vara relativt enkelt. Man köper helt enkelt den minsta storleken. Peace of cake.
HA!
Synd att Morsan hade bestämda åsikter om vad hon var ute efter eftersom varenda strumppar var antingen rosa eller blått eller med varierande mönster i desamma.
Ok, fanns väl vita och bruna också men...HUR KUL ÄR DET!?
Jag såg framför mig de perfekta små sockorna, de var lila i grunden, sedan fanns det små djur på. Typ får. Sådana hade de inte på Lindex.

Kanske dags att minska kraven? Eller be blivande mormor att sticka!

Sedan en fråga: Skall man köpa stl 50 eller skall man gå på 56 med en gång?
Är 56 jättemycket för stort om Älvis är 50 cm?

Den skall böjas i tid....

...den som skidåkare skall bli!
Denna vecka har vi tränat Älvis i att bli intresserad av skidåkning. Vi tog en fjälltripp till Säfsen och slappnade av några dagar. Han verkade vara med på noterna och nästa gång vi drar i väg kanske vi även låter honom känna lite på snön, ev. åka lite pulka...

Den Bedårande Barnafadern hade inte åkt längdskidor sedan han var liten och det var väl inte direkt nyligen som Morsan stod på ett par heller. Men, det verkade vara som att cykla. Tur! Lite pinsamt att rulla runt på plan mark med två pinnar på fötterna och en russell tjoandes runt huvudet. I mitt tillstånd är man ju inte direkt smidig. Jag klarade mig dock från sådana incidenter. Phu!

Sedan har vi upptäckt att Älvis ger blanka tusan i "bäbä vita lamm" och "blinka lilla stjärna". Han vill ha DANSBAND! Han rockade runt som en trådrulle när det spelades Sven-Ingvars gamla slagdänga "åh Kristina från Wilhelmina...." i reklampauserna vid tv-myset. Behöver jag säga att varken Den Bedårande Barnafadern eller Morsan är särskilt förtjusta i dansband? Kan det vara första trotset? Typiskt!


Sist men inte minst vill vi skicka en grattishälsning till blivande far-far Ulf på födelsedagen! Grattinerar!

Att sitta stilla...

...Är inget för gravida. Iallafall inte för det här preggot. Längre.
Mitt ryggslut verkar tycka illa om stillavarande och vill helst röra på sig.

Det blir liksom som en låsning i nedre delen av ryggen när jag till exempel får för mig att sitta mer än 45 minuter i soffan. Skumt. Oskönt.
Bra för byrackan dock för det blir ju lite mer promenader, lite trist att gå mellan hallen och vardagsrummet...

Häromdagen var det dock så illa att jag fick gå framåtböjd med små, små steg...då gav jag upp, tog vetekudden och dunade in. Sova verkar ju iallafall inte vara några problem. Om man rullar ur sängen när man skall upp dvs.

Håller jag på att förvandlas till en gammal tant?

Sedan har vi lite namn. Vääääldigt osäkert dock men...Älvis är väl ok? ;-)

Ludvig
Linus
Rasmus

Jag tror att jag gillar Ludvig mest men frågar du mig i kväll så är det säkert ett helt annat.
Klart är dock att det blir en Sundbergare.

Kollat runt.

Idag har vi varit runt till tre olika barnartikelsaffärer här i stan.
Vi måste ha en barnvagn och vi måste ha en bilbarnstol. Barnvagnen får gärna vara begagnad men bilbarnstol/babyskydd vill vi ha ett nytt.

Barnvagnar kan vi dock inte ett jota om så vi ville rulla lite, vagga lite och kanske fälla ihop och plocka isär lite.

De butiker vi besökte var:

Leklust
Babyland
Barnens Hus

Babyland och Barnens hus imponerade inte alls. Dyrt i förhållande och inte direkt god service.
Leklust däremot! De var kunniga, trevliga, visste skillnaden mellan vagn och vagn och hjälpte oss verkligen tillrätta med babyskydds grejjerna som vi egentligen inte vet något om. Mer än att man skall ha ett.
Vi har nog bestämt oss för att vi vill ha ett därifrån. Ett grönt, mysigt ett som man sätter fast i baksätet. Enkelt och bekvämt och vår bil hade till och med fästen för spektaklet. 1200:- ville de ha. Märke? Brio.
Vi skall kolla upp om man får hyra från Landstinget, annars slår vi till.
Den bedårande barnafadern var nöjd. Han ville nog köpa på stutts. Tur han har en bromskloss...

Sedan var det barnvagnar.
Jag vill att man skall kunna vagga lite med vagnen. Att det skall vara lite flex i den. Många vagnar är det inget flex alls i. Jag var förvånad för jag trodde att det inte var en finess man skulle leta efter. Jag blev förtjust i en Brio Happy. Lätt vagn med bra däck och massor av gung. Sjukt dyr dock, så skall vi ha en sådan får vi nog ta en rejäl koll på blocket. Jag lägger inte närmare 7-8000 på en vagn. Nä, det verkar korkat. Den är ju inte gjord av guld...

Nästa projekt är dock att åka till Täby och titta på Kronans vagn. Har den "gung" så blir det en sådan för de hade ett special offer. Då blir det en röd vagn. Fint.

Det är tur att vi är ute i god tid för här verkar man behöva machete. Det är verkligen en djungel.

Jag när en gourmand nedanför mitt bröstben.

En vanlig tio timmar lång arbetsdag är slut. Jag också. Mötte upp Bästa Evelina och Åsa på Dragon palace för lite frosseri i transfetter och sushi. Kan ju aldrig vara fel. Det var jag väl värd?

Det tyckte inte Älvis. Han (Fredrik, du kan vara lugn min goda mor har redan skvallrat för blivande morfar) verkar till och med straffa mig för det. För mitt skräpmatsintag. Fisigt!

Halsbränna är straffet tillsammans med gubbrapar from hell. Pfft!

Ingen mer sechuan-fläskfilé för det här preggot. Basta!!

För övrigt är hans nya hobby att steppa runt på min urinblåsa. Kul. Jag som trodde han skulle bli en lagspelare?
Fast jag kan ta det, för vid varje litet steppande steg så går en våg av värme genom mig. Tror att det kanske kallas kärlek? (Nej, jag kissar inte på mig, hallå, han är faktiskt bara 2o centimeter...typ ingen Bamsig Fred Astaire, tänk Blunder typ.)

Sing a song?

Jaha så var det halvtid!
Det betyder att Älvis sparkar så iallafall mamman blir glad eftersom hon är den enda som känner...sedan betyder det också att han kan höra ljud utifrån.

Min far deklarerade stolt att min mamma sjöng för både mig och min bror när vi var små. Eftersom vi är ganska välartade (haha!) så tänkte jag ge det en chans.

Men vad sjunger man?

Jag har en repertoar som går på repeat när ingen hör:

- Blinka lilla stjärna
- Bäbä vita lamm
- Prästens lilla kråka
- En kulen natt
- Du vet väl om att du är värdefull
- När kvällen den kommer...
- Brevet från Lillan
- I en sal på lasarettet.
- Diverse ABBA (SingStar)

Sedan blir det ju en del melodifestival och andra radiohits när jag jobbar.
Men vad sjunger man mer? Vad har jag missat?

Jag vet att jag hade massor av barnvisor i skallen för ett tag sedan men nu när jag behöver dem är de borta...
Hjälp! Ge kiddot lite gammal hederlig kultur!

Pansarvagna sig igenom tillvaron....

Jag jobbar på kafé, det ligger relativt centralt i Uppsala. Det händer att folk kommer för att fråga om vägen till olika saker. Det händer, inte ofta, men det händer, att jag kan svara. Så var fallet i går när en hemlös man kom och frågade efter Stadsmissionens tillhåll, även kallat "Grottan". Vi gick ut på vår trapp och jag började förklara. Precis när vi står där, mitt i ingången i och för sig, så känner jag hur någon bakifrån knuffar på mig, hårt. Jag vänder mig om och där ser jag en mamma med en barnvagn som står och kör på mig för att jag skall flytta mig.
Jag frågar mig således:

Såg jag döv ut på något sätt?
Var hon stum? Dum?
Har vi slutat kommunicera med varandra på ett hövligt sätt såsom att säga: "Ursäkta..."

Jag stod ju inte där mitt i ingången för att jag tyckte det var roligt eller för att hindra henne från att komma in. Jag hade gladeligen masat mig åt sidan men tyvärr är jag inte utrustad med ögon i nacken, jag har liksom knappt så jag klarar mig med de jag har i pannan....

Dock har jag mål i mun och vet att jag aldrig skulle "pansarvagna" mig fram med min barnvagn utan använda den lilla röst jag har. Blir jag stum får jag väl skaffa ringklocka.

Kille, kill....

Japps, just så känns det när Älvisen visar sina fotbollsanlag, måhända det blir korp-lag för h*n sparkar inte så hårt.
Det liksom kittlas från insidan. Oerhört frustrerande men alldeles underbart!
Kan det vara så att lagsportsgenen utvecklas i början av vecka 19?

Ville liksom bara dela med mig.

I övrigt? Jääääättehungrig hela tiden! Den som sa att gravida kvinnors magsäck krymper vet inte vad den snackar om. G.e. m.i.g. m.a.t! Vadsomhelst bara det är gott....

I går sög jag lite på en aluminium burk. Fick ett grymt sug efter aluminium. Kanske dags att skärpa till sig med järntabletterna? En colaburk dög dock bra för stunden. Luktar gott gör de också...

Ja, jag är knäpp, men Joel påstår att han älskar mig iallafall så jag lägger inte så stor vikt i det.

Dagens Lip.

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.

Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"

"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien."
Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.

Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.

Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.

Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."

Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.

Av: Emily Pearl Kingsley, 1987.

Hittade den hos Abbes pappa. Den handlar om att inte få det man förväntat sig utan få något annat, som tex ett barn med någon form av handikapp istället för det friska barn man hoppats på och sedan veta att acceptera det.
Jag tycker texten är otroligt passande och fin.
Grät stora hormontårar....

Man kan även sammanfatta det i ett ordspråk som min bror har inramat på sin köksvägg "Sörj ej det du saknar, utan gläds åt det du har" Den är broderad....min bror är 22.

Tänkvärt helt klart.

Gravidsymtom!!!!

Nu! Nu har jag ett! Ett riktigt. Ett gravidsymtom!! Jag märker inte av det själv mer än att jag får lite ont i halsen på morgonkvisten. Jag snarkar "som en timmerstock" och det hjälper inte att peta på mig eller klappa snällt på kinden. Nepp! Vill man ha tyst i sovrummet så får man ta i med hårdhandskarna. Sedan är det bara att hoppas att man kan somna om inom fem minuter annars rullar timmerstockarna över en igen. Kan inte vara lätt att vara bedårande barnafader. Fast vem vet? Kanske är det så här barnafäder skall förberedas för vaknätter? Naturen är allt bra finurlig!

Tjockchock!

...som Aftonbladet skulle ha skrivit i sin rubrik om de känt vad jag kände framför spegeln i går kväll. Jiiiises. Det finns en mage, även om Älvis inte är större än en halvliters ölburk, så är magen desto större. Inte jättestor så klart men JAG har aldrig varit så här tjock.
De där som skumpar över magen skall vi inte ens snacka om...de verkar växa i samma takt.

Att jag har valt knytkängor som vintervandrarskor känns inte ultimat. Det blir visst längre och längre till marken. Snart får den bedårande barnafadern rycka ut och knyta. Något skall han väl offra? Jusst nu ler han i mjugg varje gång jag flåsar på mig ett par skor. Flåsar på mig, jorå det är precis vad som sker...Uff!

Jag tycker att det vore bra om det var obligatoriskt för blivande förälder utan mage (Sambo i det här fallet) att också gå runt med några kilo extra runt höfterna. Då kanske man skulle få lite mer sympati och inte behöva titta med hundögon för en halvliter vaniljglass.... Vad tror ni?

Fast jag skall nog inte klaga för jag fick en fin duschkräm när den bedårande barnafadern kom från Norge och den doften känner jag när jag böjer mig ner och det är iallafall angenämt. ;)

Vin!

Oh! Nu skall jag gå å lägga mig i badet med ett glas vin!
Ett väldigt alkholfritt sådant, helt ok, lite saftaktigt kanske men heeelt ok. Smakar vin.
Till middagen blir det lika alkoholfri öl!
Det är ju ändå lördag!

Cheers!

Gräsänka.

Jorå, det har man varit i tre hela dagar.

Jag fnissade lite åt Cilla häromsistens när hon menade att hon inte kunde vara själv hemma och att hon trodde det berodde på knyttet i magen.

Nu flinar jag inte så mycket längre.

Sjukt jobbigt att komma hem till en tom lägenhet. Inga kramar, inget småprat, inget läsa i sängen tillsammans. INGENTING! Tomt...

Jag kan säga att det är tur att jag har haft hunden. Han har väl blivit halft ihjälgosad och säkert ännu mera bortskämd. Men, det är han värd.
(Utom när han reagerar på konstiga ljud utanför och springer till dörren med ett skall för att han tror att det är husse. Jag får ju genast för mig att det är någon som vill ta sig in men det är nog förhoppningsvis bara hormoner.)

I kväll kommer iallafall den bedårande barnafadern hem. Det blir en helledig helg tillsammans. Skönt. Skall nog ta och städa garderober.

Bilden.

Nu ni! Äntligen skall ni få en bild på underverket.
Varför jag inte har visat den tidigare? Elfel. Eller kabelfel, men det låter coolare med elfel.

Kunde jag skulle jag tapetsera med mina UL-bilder. Tur att den bedårande barnafadern har ett ord med i frågan och att vi bor i hyresrätt. Tänk er scenariot när vi skall flytta och visa lägenheten för nästa hyresgäst: "Ja, härinne har vi tapetserat med vårt barns UL-bild, extra starkt lim. Själv tycker jag att det blev ganska bra!" Sjukt. Skulle aldrig ta över en lägenhet efter mig själv i det skicket.

Sidospår.

Här är Älvis:

Fantastiskt!

Nu är Rutinultraljudet avklarat!

Morgonen startade med att jag fick för mig att det inte alls var en Älvis där inne. Jag yrade om att vi skulle ställa in tiden för det var säkert bara en stor....gasballong?
Tur man har en Bedårande barnafader.
Väl där var det HUR HÄFTIGT SOM HELST! Jag önskar mig en ultraljudsapparat. Då skulle mina kvällar vara räddade. Säkert!

Hursom...
Allt såg bra ut och vi vet nu vad det är för sort, att den har två armar, två ben och magsäck och hjärta som pickar likt en liten fiskmun. Den har allt. Även fostervatten och en liten moderkaka att leva på.

Moderkakan sitter dock i framväggen så det kan komma att dröja innan jag känner sparkar. Annars var allt som det skulle!

Tre bilder fick vi med oss hem. Skall eventuellt scanna in dem senare, om jag törs.

Jag säger inte vad det är för sort här eftersom morfar i fråga inte vill veta. Det var dock ingen tvivel om saken, knappt. Till och med den bedårande barnafadern utan erfarenhet av UL-bilder såg klart och tydligt.

Det bor verkligen en Älvis där inne. Svårt att fatta. Men nu finns det bildbevis!

Abort på grund av kön?

Nej, det känns för mig som förstagångare otänkbart.

Frågan är om de (Hon/han som gör ultraljudsundersökningen) efter den senaste tidens debatter om kvinnan i Eskilstuna som två (TVÅ!!) gånger har fått igenom abort endast av den anledning att hennes foster hade fel kön, överhuvudtaget kommer att vilja berätta för oss om det är en han eller hon på UL:et på fredag.

Om fosterdiagnostik tycker jag följande:
Bra om man vill ta reda på om ens kommande barn lider av någon sjukdom som finns inom släkten.
Dåligt och slöseri med resurser, om man använder det enbart i syfte att ta reda på om ens bäbis har fel kön.


Älvis har ett kön. Det är allt som betyder ngt. Så länge h*n är en glad bäbis med hjärtat på rätta stället så är h*n så välkommen så.

Dagens Måste Ha: KRANVATTEN!

Det där med pojke eller flicka?

Om en vecka är det UL. Då kan man, om det syns, få reda på om det är en pojke eller en flicka som gömmer sig bakom Älvis.
Jag är kluven.

Visst, jag vill veta allt, precis allt om mitt kid. Vem skulle inte vilja det?
Ja, det kan vara bra att förbereda sig. Inte för att vi kommer gå crazy på rosa eller blått men rent mentalt.
Det där med namn är ju så svårt så det kan ju vara bra att iallafall veta på vilken planhalva man befinner sig.

Jag är ju sjukligt nyfiken...
Den bedårande barnafadren, som även är ett inbitet kontrollfreak tycker givetvis att vi skall ta reda på det. Han menar att bollen nu ligger hos mig. Snällt.

Hur skulle ni resonera?

Filmstjärna.

Den 20:onde februari gör Älvis sin första audition. Då skall vi kolla om h*n duger som stjärna i den verkliga världen.
Mamman vet ju redan att h*n kommer bli den bästa stjärnan av dem alla men det kan ju iallafall vara skönt att veta?

Ja, det är rutinultraljudskontrollen (himla långt ord) jag yrar om. Den 20:onde är det dags!
Sedan dröjer det nog inte många timmar innan även ni får beskåda underverket.

För övrigt?
Jag växer i takt med Älvis, äter ofta, tycker att messmör är gott men är mest sugen på jasmineris och skall visst ut och åka långfärdsskridskor (också ett himla långt ord) i morgon.

Vad gör ni?

Sugdon.

Nu är jag i vecka 16. Coolt.
Nu kan Älvis suga på tummen. Enligt gravidkalendern på Allt för föräldrar

Då blir ju naturligtvis min fråga: Hur väljer barnet vilket "sugdon" de skall ha?

Napp eller tumme? Kanske finger överlag, eller varför inte en trasa att gnugga mot näsroten?

Rent avvänjningsmässigt så skulle jag kanske föredra napp, den kan man liksom bara "ge till tomten/kattungarna på skansen" Däremot är det risk att tänderna blir sneda om man har napp och Älvisen får dras med tandställning under sin coola högstadie-era. Nu är det ju så att morsan i familjen hade napp som hon motvilligt gav till tomten. Tandställning hade hon nog fått oavsett så...

Att välja tummen känns, avvänjningsmässigt, som ett mycket större projekt. Den sitter ju där den sitter. Morbron to bee hade tumme (Nähä!?), och en sabla filt som jag alltid fick leta upp, när han var liten. Han hade tumme längre än vad som skulle vara accepterat att ha napp. Just för att den satt fast. Kanske har han tummen än ibland? Kan kanske vara skönt att ha när han skall till Afghanistan och kriga förresten... ;)

Eller så blir det högst troligt så att h*n väljer själv den lill* krabaten. Nu vet h*n iallafall hur man suger på tummen ifall h*n skulle tycka att nappen smakar illa. H*n har sina valmöjligheter redo.

Btw...
Älvis har fått sitt första klädesplagg. Tänk att man kan bli så varm av något så litet?
Visst är den alldeles bedårande! Storlek 68 så den borde vara lagom till...jul?

Shit!

OK, vi var ju hos barnmorske Boel. Allt var bra men hon sa att jag kunde börja äta järntabletter i förebyggande syfte varannan dag om jag ville för att aldrig komma ner till låga järnvärden och för att slippa ta järntabletter varje dag. Eftersom man kunde få kraftigare biverkningar då.
Jag är ju en sådan duktig patient som lyder vad personer i vita rockar säger till mig, Speciellt när det kommer till Älvis, har jag märkt.

Anyway.
DET ÄR STOPP NU!
En biverkning såklart! Jag är drabbad.
Stenhård i magen. Otrevligt.
Hur den skulle te sig som kraftigare vill jag inte ens fundera på...

Tips mottages tacksamt för jag vägrar sluta tugga järntabletter, som för övrigt har formen och storleken likt anabola steroider. (tror jag?)

Om det inte vore för att jag måste kissa stup i kvarten så skulle vi spara en del toapapper, onekligen.

Så, här är inget privat....tydligen.

100 cm

Nu är jag en meter tjock!
Startade på 84 futtiga centimeter men nu har man blivit en rejäl kvinna :)
Kommer antagligen inte alls vara samma ljud i skällan vid den här tiden 2010, om jag har samma magmått då. Påminn mig gärna...
Hursom så känns det ju bra att jag inte bara inbillar mig att magen växer utan att det faktiskt går att mäta framåtstegen.

1 meter tjock alltså. En tiondel av det är Älvis för h*n är nämligen denna vecka 10 cm mellan huvud och rumpa, som en grapefrukt.

Som en liten bisak så har jag även varit gravid i 102 dagar. Väldigt duktigt av mig. Heja Älvis!

Gravid - check!

Nu börjar jag nog äntligen fatta vad det är som sker därinne. Jag skall bli världens bästa morsa för en liten knodd. Den bedårande barnafadern skall bli den bästa pappan.

Magen växer nu så att det nästan märks från dag till dag....typ iallafall.
Mina jobbskjortor går snart inte att knäppa och de gröna äpplena från ica smakar himmelskt.

Livet leker! v 14+3 it is!

Nu skall ryggen få vila...

Morsan är en singstar

Ni vet när man sjunger i kör, eller för sig själv för den delen, så har man otrolig nytta av sitt stöd, det som sitter i magens muskler.
Ni vet när man är gravid så flyttar sig magmusklerna allteftersom vilket gör att stödet inte blir så stöttande.

Detta gó vänner är väldigt bra att skylla på när man förlorar i singstar. Väldigt praktiskt.
På min födelsedag fick jag ett singstar av min sambo. Så här kan det se ut när man sjunger "Mamma Mia" tillsammans med en 15 veckors mage. utan stöd. Hur det låter tänker jag för allt i världen inte plåga er med.

En glad nyhet. Den bedårande barnafadern blev morbror för nionde gången i går. En liten Holly. Detta betyder att Älvis har en jämnårig kusin när han själv behagar titta ut. Grattis Linda och Thomas!

Skumtomte

Alltså....min hjärna? Hallå?? Den har blivit förvandlad till en trögflytande deg. Som en smält skumtomte. Jag är totalt seg och vet inget alls, minns inget, kan inte räkna ut saker och ting (tex. hur många smörgåstårtor jag skall göra till si och så många personer eller hur många deciliter det skall vara till en dubbel sats snoddasrutor). Basic kunskap egentligen och saker som jag verkligen inte borde ha problem med. Men joråsåatt! Har ibland inte en enda sammankopplad logisk tanke i mitt huvud. Är det så att mattegenen (den lilla jag har fått och vårdat ömt) i och med Älvis, helt har gått i pension?

Blir man dum av att vara på tjocken eller är det, helt tragiskt i så fall, så att det tog 26 år för mig att inse att jag är en aning trög?

Som en topp på coccosbollen så är jag tät i näsan.

Hittegodsterminalen?

Ok, seriously!
Är det meningen att man skall tappa närminnet och all förmåga att hålla i salladshuvuden när man är på tjocken? I så fall vet jag med bestämdhet att jag verkligen till 100% är på tjocken. Inga tvivel.

I går jonglerade jag med sallad inte mindre än 6 gånger på jobbet och glömde en hel drös med saker....som jag i nuläget åter har glömt.

Sedan är det det där med flåset. Jag är en varelse med bra kondition i vanliga fall, jag vill tro att jag har lite bättre än genomsnittet, iallafall en vecka före stundande tjejmil. MEN NU! Jiiises! Jag fick småspringa till bussen en morgon här i veckan och var fortfarande lite andfådd när bussen kört fyra stationer...

Så, jag har hittills tappat:
- Konditionen
- Närminnet
- Ett gäng isbergssalladshuvuden.

Var skall detta sluta?
Skulle någon kunna ge mig numret till hittegodsterminalen för gravida?
Jag behöver verkligen mitt minne och min kondis.

Revben och mammabrallor.

Kl 20 nånting varje kväll blir jag öm i mina revben. Jag har funderat på om det kunde vara träningsvärk efter något jag gjort men jag har inte direkt överansträngt mina lemmar de senaste veckorna. I går kväll läser jag på AlltFörFöräldrar att det är ett gravidsymtom!?
Hurihelafriden!
Älvis är stor som en persika och h*n påverkar redan mina revben! Hur stor plats måste min kropp överlämna till henom. Kommer det vara så att jag eventuellt får upp mina lungor i öronen?

En annan sak är att mina brallor börjar bli lite....obekväma. JAg är alltså på jakt efter snyggmammabrallor som jag kan ha på jobbet och hemma. De får gärna vara vida i passformen och i storlek 42. Give it to me! Eller säg åtminstone var jag kan få tag i ett par. Kommer väl sluta med att jag kryper till jobbet i mjukbrallor...inte vidare chict!

Besök 1.

I går morse var det Svartbäckens Vårdcentral som hägrade i gryningsljuset. VEM bokade in oss kl 07.15? VEM? Jo, jag. Lite osmidigt såhär i efterhand men....jag slapp iallafall gå och oroa mig hela dagen.

Anyway...

Barnmorskan Boel var kanon. Supertrevlig och lättsam. Liten släng av min mamma hade hon nog. Lugn och stillsam. Inga galenskaper eller stresssymtom där inte. Hon skickade med oss ett lass broschyrer och slussade oss vidare på ultraljud i vecka 18. Snällt.
Det kommer att bli bra detta!

Outa

På måndag skall vi ju till Boel. BarnmorskeBoel. Betyder det att om hon säger att allt ser bra ut så kan jag säga till vem som helst att jag är på tjocken?

Känns som att när det gått en hel tredjedel av garviditeten så borde det vara safe? Allt som händer efter v. 12 får bära eller brista. Helst får det naturligtvis bära ändra fram till Juli men jag menar att det liksom kanske inte var meningen. Att det i så fall går flera tåg....om det av någon outgrundlig anledning skulle brista

Mäh! Fröken Negativ. Peppar peppar...

Så, nu ser vi detta som livets största utmaning och sedan tar vi oss an den med kärlek och iver.
Håll i hatten!
Här skall ploppas Älvis om sex månader!
Sådeså.

Tjockare

91 cm mäter den lilla magen nu. Har väl dragit iväg två centimeter sedan sist. Än syns inget.

I går fick jag en tröttchock. Var på stan med den bedårande barnafadern och morbror to bee och efter det var jag tvungen att gå hem och däcka. Såg Jönssonligan tillsammans med lurvet och efter det blev jag serverad mat. Sedan var tröttheten borta och Älvis och jag rockade på Monopol. H*n har nog anlag för att bli ett finansgeni en vacker dag.

Nu är det nog dags att gå och göra nytta...

Kiwi

Jaha, då var snart vecka 11 avklarad och man går in i sista skälvande veckan av den "period som det är störst risk att få missfall i". Är nog inte ett dugg orolig för det faktiskt. Detta känns kanon!

Sedan att Älvisen nu är stor som en kiwi och har naglar är ju bara plus i kanten.

På måndag skall vi till barnmorskan, hon heter något så barnmorskt som Boel. Kul. Får väl se vad hon kommer att ha för sig. Säkert ta blodprover och säga åt mig att äta rätt och sova och lyssna på min kropp. Vid närmare eftertanke kanske jag inte behöver gå dit? Fast det kan ju hända att hon har något världsomvälvande att säga om Älvis redan nu, som tex: "Eftersom du redan är ganska tjock så vet jag med säkerhet att det är två därinne" Något sådant vill man ju för allt i världen inte missa. Lika bra att pallra sig dit.

Rapport efter måndag.