Tack psyket.

Jag har så länge jag kan komma ihåg varit livrädd för slutskedet i en graviditet, dvs. själva utploppandet. Nu är jag gravid, no shit Sherlock, och nu är rädslan som väck.
Jag känner mig cool lugn för vad som komma skall. Precis som om jag har förträngt det jag tidigare var rädd för, typ.

Eller så är jag helt enkelt så klyftig att jag fattar att det liksom inte finns någon återvändo. Ut skall han på ett eller annat sätt. Ut kommer han, på ett eller annat sätt.

Så, nu skall jag ta sommaren med ro.

Förresten så är det precis tre månader kvar till beräknad ankomst. Tiden går rätt fort.

12,5 - jojo, pytt heller!

Det går att läsa hos Alltombarn.se att en gravid kvinna går upp i snitt 12,5 kilo under sin graviditet. Jag är uppe i 14,5 med tre månader kvar till nedkomst.

Hjälp! Jag är ett statistiskt frånfälle!

Dåligt humör.

De som känner mig lite bättre än de som känner mig ytligt....hm? Vet att jag ibland är på dåligt humör. Jo, helt sant. ingen är perfekt.

Detta har tidigare skett när det saknas något i mitt liv.
Dessa faktorer är vanligen mat eller sömn. Oftast mat.
Nu har det tillkommit en till bov i dramat.

Jag blir sur och nedstämd om inte Älvis sparkar mig. Har ni hört på maken? Jag tror det beror på att jag kanske någonstans då blir lite orolig. (Jag är verkligen inte en orolig typ...)

I går var vi i Stockholm och traskade runt hela dagen. En fysisk ansträngning för någon så gått upp ca 9 kilo på sex månader. Älvis busade i magen och allt var frid och fröjd. Visst jag var helt slut på kvällen men ändå ganska tillfreds. No Worries liksom.

Så idag! Då bestämmer sig den illbattingen för att gå i koma. Inte en endaste liten buff. ingen spark på kissblåsan och inga kullerbyttor.
Resultat: Sjukt dåligt humör, väldigt kramsjuk och ganska mycket sysselsättande med andra saker för att slippa oroa mig.
Jag trodde ju att jag hade "Shoppingturat" sönder den lille krabaten. Fatta! Inte roligt.

Men så! När jag lite lätt butter och otrevlig (ja, det är så jag visar mitt dåliga humör...moget...nja.) satte mig i soffan för att titta på film med den Bedårande Barnafadern och morbror to bee. DÅ! Han tog igen allt han missat. Vilket lyckopiller!!

Så, nu är allt frid och fröjd och jag njuter för tillfället av att han utövar stretchövningar mot min blindtarm.
Livet är bra förunderligt!

Kan man få blåmärken på insidan?

100!

Nu har jag varit på tjocken så länge att det bara är 100 små dagar kvar. Lite ofattbart är det.

Så ofattbart att jag nästan glömde bort att fira.
Firade med att ge Den Bedårande Barnafadern en muffins kristyrad med "100". Själv åt jag en okristyrad. Man vill ju inte ta ut sig, det lär gå rätt mycket energi vid en förlossning har jag hört...

Kontroll 2.

Nu har vi precis kommit hem från Barnmorske Boel.
Idag blev vi omhändertagna av Boels elev dock, Karin (lite osäker på namnet men vi kan kalla henne Karin). Jätteduktig, hade lite svårt att hitta min livmodertopp men det gick till slut. Måste vara svårt det där med att leta organdelar inuti alldeles för tjocka människor.
Måtten såg bra ut iallafall och mitt kära järnvärde hade jag lyckats höja några hack. Blodtrycket var också bra och sockret låg på 5,6. Hon sa att det var bra så då tror jag på henne.

Jag litar ju blint på vårdpersonal så för mig är detta en sanning ristad i sten: Jag mår bra, allt är normalt. Älvis mår bra, allt är normalt.

Frågade om fästingvaccin. Inget för gravida. Hepp...

Oh! Jusst det! Sedan fick vi lyssna på Älvis hjärta också. 165 slag per minut i vila! Nästan lika fort som Den Bedårande Barnafaderns maxpuls! Så litet men ändå så snabbt.

Påskmagen!!!

Jag glömde visa er påskmagen!

Erkänn att ni inte vill något annat än att se mitt personliga påskägg??
Trodde väl det.



Varsegoo!

Påsken avklarad.

Nu kör vi lite på magsjuka här i hemmet. Hann precis hem från Värmland så slog det mig till marken.
Inget att rekommendera för kvinnor på tjocken. Nej. Ytterst otrevligt, ont i hela kroppen och så kan man inte ligga som man vill. Som om man kan det i vanliga fall...

Jag brukar inte muttra när det sparkar därinne men i går var en dag då jag verkligen önskade mig lugn och ro därifrån. Det blev den aktivaste dagen hittills. Typiskt! Han hade väl tråkigt stackarn. dessutom erbjöds det mycket ensidig kost. Blåbärssoppa och nån liter vatten. Lättsmält. Tråkigt.

I övrigt har påsken varit bra. Det har käkats ägg och sill och lite andra godsaker, sedan har Älvis varit på sin första tonårsfest. Inte illa för att inte ens vara född. Morsan njöt av att vara den enda som inte var bakis dagen efter. Praktiskt det här med graviditeter.

Nej, nu skall jag ta tag i alla saker så vi fått med oss hem till Älvis. Lägenheten ser ut som ...jag vet inte vad.

Den bedårande barnafadern har övertagit min magsjuka.
Nej, vi har inte pussats. Gör inte sådant.

Denna här blev det.

Bild från Kronan.com
Begagnat eller nytt. Det har tvistats om detta ens innan Älvis var producerad. Det blev en billigare ny. Fair?
En KRONAN.
En brun.
Med ringklocka.


Bu eller bä?

Idag kommer den....

....den bruna fina med reflexer. Återkommer.

Moto moto!

Typ så här ser jag ut.
Och ungefär så här känner jag mig också.

v.23+2

Garderober!

jaha, så behöver man inte oroa sig för vad man skall ha på sig den närmsta tiden. Snälla blivande faster Linda har skickat ett stort paket med mammakläder och allt passade! Vilket flyt!
I paketet fanns även en första garderob till Älvis! Nu var det problemet löst också!!

Sedan har vi införskaffat barnvagn idag också.
En Kronan, Brun. Fin vagn med många finesser, enkel att fälla och som passar i bilen.

Nu kan det ju inte vara många saker kvar?

Tack så himla mycket Linda!

Babyastro.

På alltombarn.se kan man läsa om hur ens barn kommer att bli i sin personlighet beroende på vilket stjärntecken det hamnar i.
Jag har aldrig trott på sådant men ibland stämmer det ju. Vi får väl se ;-)

Så här står det iallafall om:

"LEJONET (23 juli – 23 augusti)

”Allt ljus på mig, pappa!” En nyfödd bebis söker instinktivt mammas bröst. Blicken hos en nyfödd lejonunge letar febrilt efter … där ja, en kamera.
Det här är en riktig linslus, nämligen, som väntar sig full uppmärksamhet från första stund. Skulle någon ha glömt att föreviga lejonbebbens ankomst eller ägna den första tiden med henne bara förstrött intresse, skulle vilda protester ljuda. Hallå, här är jag, det är häråt ni ska rikta era blickar!
Det är en unge med gott självförtroende, med andra ord, som från början har en inre övertygelse om att hennes självklara roll i livet är att vara i centrum. Det är hon som ska leda ungarna i föräldragruppen, det är hon som lurar iväg dem på farligheter och det är hon som bestämmer hemma. Och föräldrarna går bugande baklänges med mössan i hand och uppfyller minsta önskan från den lilla – som fröken behagar."

Nåja, en liten nypa salt till det där så. självförtroende är väl inget fel men en primadonna vetetusan...Tror dock det är rätt lugnt för varken den Bedårande barnfadern eller Morsan gillar att stå i centrum. Å vem vet, kanske blir det en kräfta!