Thursday, April 30, 2009

Tack psyket.

Jag har så länge jag kan komma ihåg varit livrädd för slutskedet i en graviditet, dvs. själva utploppandet. Nu är jag gravid, no shit Sherlock, och nu är rädslan som väck.
Jag känner mig cool lugn för vad som komma skall. Precis som om jag har förträngt det jag tidigare var rädd för, typ.

Eller så är jag helt enkelt så klyftig att jag fattar att det liksom inte finns någon återvändo. Ut skall han på ett eller annat sätt. Ut kommer han, på ett eller annat sätt.

Så, nu skall jag ta sommaren med ro.

Förresten så är det precis tre månader kvar till beräknad ankomst. Tiden går rätt fort.

2 comments:

Anonymous said...

GÖTT!! Hoppas det blir så för mig oxå, den dagen det blir. Vet du föressten redan att det är en "han" ?

Miss F said...

Japps, han visade stolt den lilla attiraljen som gör att vi kan betrakta honom som en han. Det lilla maskformiga bihanget...