Dåligt humör.

De som känner mig lite bättre än de som känner mig ytligt....hm? Vet att jag ibland är på dåligt humör. Jo, helt sant. ingen är perfekt.

Detta har tidigare skett när det saknas något i mitt liv.
Dessa faktorer är vanligen mat eller sömn. Oftast mat.
Nu har det tillkommit en till bov i dramat.

Jag blir sur och nedstämd om inte Älvis sparkar mig. Har ni hört på maken? Jag tror det beror på att jag kanske någonstans då blir lite orolig. (Jag är verkligen inte en orolig typ...)

I går var vi i Stockholm och traskade runt hela dagen. En fysisk ansträngning för någon så gått upp ca 9 kilo på sex månader. Älvis busade i magen och allt var frid och fröjd. Visst jag var helt slut på kvällen men ändå ganska tillfreds. No Worries liksom.

Så idag! Då bestämmer sig den illbattingen för att gå i koma. Inte en endaste liten buff. ingen spark på kissblåsan och inga kullerbyttor.
Resultat: Sjukt dåligt humör, väldigt kramsjuk och ganska mycket sysselsättande med andra saker för att slippa oroa mig.
Jag trodde ju att jag hade "Shoppingturat" sönder den lille krabaten. Fatta! Inte roligt.

Men så! När jag lite lätt butter och otrevlig (ja, det är så jag visar mitt dåliga humör...moget...nja.) satte mig i soffan för att titta på film med den Bedårande Barnafadern och morbror to bee. DÅ! Han tog igen allt han missat. Vilket lyckopiller!!

Så, nu är allt frid och fröjd och jag njuter för tillfället av att han utövar stretchövningar mot min blindtarm.
Livet är bra förunderligt!

Kan man få blåmärken på insidan?