Föräldraträff 2.

I går var vi på träff igen.

Denna gång handlade det om en underbar uppfinning som kallas bäcken.
Ser ut så här:

Fint va? Genom hålet i mitten skall man lyckas trycka fram en unge. Helst en Älvis. Det pratade vi om hela passet i går. Gick igenom hela förlossningen med sammandragningar, värkar, vattenavgång, sjukhusåkande och uttryckande.

Det som fascinerar mig med denna lektion är att aaaallt är fullt normaaaaalt.
Lite frågor som vi ställde:

"Går alltid vattnet först?"
Svar: Nej, det är olika men hur som så är det fullt normaaaaalt.

"Om barnet kommer med en hand före, vad gör man då?"
Svar: Man löser det men det är fullt normaaaaalt.

"Om barnet inte snurrar ner som det skall i bäckenet hur löser man det?"
Svar: Det händer ganska ofta och det brukar den utbildade barnmorskan ta hand om, vanligt och fullt normaaaalt.

Sedan verkar det vara självklart att alla hinner in till sjukhuset där alla verktyg och all kompetens finns för vi nuddade inte ens vid ämnet: "om det går för fort, bara säger plopp". Nu vet jag i och för sig att det inte är vanligt för förstföderskor att det bara säger plopp...Men vad jag har hört så, om man som förstföderska skulle föda med ett plopp, så skulle det nog också betraktas som fullt normaaaaaalt.
Men nu skall det inte säga plopp. Jag och älvis har kommit överrens om att det skall ta alldlels lagom lång tid. Fullt normaaaaalt lång tid.

Sedan fick vi se en skräckfilm. Jo, sant. Den handlade om tre kvinnor som skulle föda varsitt barn. De talade om kraften i det hela och det fantastiska med det. Men jag måste säga att de inte såg särskilt roade ut när de stapplade omkring på skärmen.
Deras män var dock väldigt lugna och trygga. Undrar hur min Bedårande barnafader kommer att bete sig?

Han fick för övrigt lite uppgifter i går. Vad han skall hålla på med när jag trycker fram hans storvinst:

- Stötta sin kvinna!!
- Kolla när barnet kommer ut. (Här rynkade en del pappor på näsan men BM-Lena sa att nyfikenheten hos dem kommer att ta över, fullt normaaaaalt.)
- Ta bild på moderkakan, för den är ju så vacker....livets träd...hm
- Säga åt föderskan att hon skall le för det går lättare om man är positiv. Känner i detta nu att han kommer att få en rak höger om han ber mig att le...men vem vet kanske ligger jag där (eller hänger eller sitter eller kryper...) och flinar som ett fån när jag skall krysta i sann övertygelse om att det går lättare då. Man har ju hört talas om hjärntvätt. Kanske även händer att jag i efterhand kommer säga att det kändes fullt normaaaalt.

Jag tycker nog att det var ett bra informativt pass om hur en förlossning kan gå till. Sedan skall man ju inte klappa samman om man inte lyckas le under krystvärken eller om fadern glömmer ta bild på moderkakan. För det är säkert också fullt normaaaalt.

På måndag skall vi på studiebesök på förlossningen...