Kiwi

Jaha, då var snart vecka 11 avklarad och man går in i sista skälvande veckan av den "period som det är störst risk att få missfall i". Är nog inte ett dugg orolig för det faktiskt. Detta känns kanon!

Sedan att Älvisen nu är stor som en kiwi och har naglar är ju bara plus i kanten.

På måndag skall vi till barnmorskan, hon heter något så barnmorskt som Boel. Kul. Får väl se vad hon kommer att ha för sig. Säkert ta blodprover och säga åt mig att äta rätt och sova och lyssna på min kropp. Vid närmare eftertanke kanske jag inte behöver gå dit? Fast det kan ju hända att hon har något världsomvälvande att säga om Älvis redan nu, som tex: "Eftersom du redan är ganska tjock så vet jag med säkerhet att det är två därinne" Något sådant vill man ju för allt i världen inte missa. Lika bra att pallra sig dit.

Rapport efter måndag.