Vi som päron.

Cilla skrev lite i sin blogg om hur hon tänker över det där med att bli förälder och hur man måste se till att man gör det som känns rätt för en själv och ens familj. Klokt. Hon är dock inte främmande för goda råd och uppbackning av omgivningen men hon vill ha friheten att göra vad som känns bäst för just dem.

Lite i de banorna tänker jag med.

Sedan har jag funderat lite över hur jag och den bedårande barnafadern kan tänkas bli som föräldrar. Det är ju snart dags.

Detta är ju bara en gissning så ni får ta det som det.

Jag tror att jag själv kommer vara en ganska jordnära mamma. Jag vill amma, jag vill att mitt barn skall få uppleva saker som jag upplevde när jag var liten, fisketurer, slalomsemester,västkusten, sandlåda på tomten och ett helt hav av kärlek.
Om man ärver sina mamma gener kommer det troligen att bli något liknande.

Den bedårande barnafadern kommer att ösa av sin kärlek över Älvis. Det tvivlar jag inte en sekund på, de kommer att titta på småkryp och vandra i fjäll tillsammans och de kommer att trivas i varandras sällskap från första stund.

Sedan tror jag att vi som team kommer att vara sammansvetsade och veta var vi vill komma i vårt föräldraskap. Jag hoppas på lika god kommunikation vad gäller Älvis som vad beträffar allt annat. Jag tror att kommunikationen är grunden i ett bra föräldraskap, det och ett hav av kärlek så skall nog jag å Sundberg fixa biffen!

Vad tror ni?