Gräsänka.

Jorå, det har man varit i tre hela dagar.

Jag fnissade lite åt Cilla häromsistens när hon menade att hon inte kunde vara själv hemma och att hon trodde det berodde på knyttet i magen.

Nu flinar jag inte så mycket längre.

Sjukt jobbigt att komma hem till en tom lägenhet. Inga kramar, inget småprat, inget läsa i sängen tillsammans. INGENTING! Tomt...

Jag kan säga att det är tur att jag har haft hunden. Han har väl blivit halft ihjälgosad och säkert ännu mera bortskämd. Men, det är han värd.
(Utom när han reagerar på konstiga ljud utanför och springer till dörren med ett skall för att han tror att det är husse. Jag får ju genast för mig att det är någon som vill ta sig in men det är nog förhoppningsvis bara hormoner.)

I kväll kommer iallafall den bedårande barnafadern hem. Det blir en helledig helg tillsammans. Skönt. Skall nog ta och städa garderober.