Mormor

Älvis har en mormor nu.
Oh, just det! H*n har ett arbetsnamn: Älvis. Det är den bedårande barnafadern som döpt honom.

I helgen var vi i mina hemtrakter och hade laddat för att berätta för mormor to bee. Hon fick ett paket med en stickbeskrivning och garnnystan till en babytröja. Hon vart rörd och glad. Väldigt glad. Så glad som en mormor ska bli.
Avslöjade även för äldsta barndomskompisen med sambo och de vart också glada.
Varför går jag och tror att folk skall bli ledsna? Varför är jag förvånad? Måste vara hormoner...

Älvis är iallafall 7 mm lång nu och håller som bäst på att utveckla en överläpp. Han håller även på med att få armar och ben samt en hjärna. Ganska vesäntliga ting händer just nu alltså. Utan vecka åtta....ingen hjärna. Tuffluck! Tur att vecka åtta finns.

Morsan då? Ja, hon mår prima så länge hon äter varannan timme. Väääldigt gott med apelsiner, fast apelsiner brukar ju vara goda så här års så....ja, jag vill inte kalla det craving riktigt än.

Jag har nog fortfarade inte riktigt fattat att jag har en Älvis där inne. Tror att det kommer i samma takt som tjockisheten och vi har ju inte direkt bråttom.