Morfar

Älvis har nu en morfar.
På andra sidan Atlanten för tillfället, men ändå en mycket glad morfar.

Vi var ju hemma och skapade en mormor förrförra helgen och sade strängt att hon inte fick skvallra till morfar to bee. Jag bad henne dock att hon skulle be honom ringa mig när han hade tid och när han trodde jag var vaken. USA, tidsomställning...ni hajjar? Första gången han ringde var det mitt i natten. Jag svarade inte, jag sov. Andra gången han ringde jobbade jag och hade inte mobilen med. Tredje gången han ringde svarade den bedårande barnafadern varpå morfar to bee frågade om han visste något om en hemlighet. Han nekade blankt eftersom han vet att jag vill berätta själv.

Så i går vid tiorycket ringer telefonen och jag vet med ens att det är min gode far. Han är sprickfärdig av nyfikenhet och blir glad i rösten när jag får berätta min hemlighet. Han sa att han anat det...Undrar om morbror to bee har skvallrat lite i förskott?

Anyway!
Älvis har nu världens bästa mormor och morfar. Känns bra att jag iallafall lyckas ge henom det.
Kan ju kanske vara en tröst när h*n sitter där med potatisnäsa, långa tår och råttfärgat hår. Dessa saker ingår tyvärr i min genpool, också. Charmigt? Joru...

"Jamen, var inte ledsen, du har ju iallafall världens bästa mormor och morfar!" Det skall jag komma ihåg att säga då, då blir h*n nog gladare. Det skulle iallafall jag bli. Typ.


Morfar - Check!